dagensskiva.com

48 timmar

Recension

Soulfly: Primitive
Primitive (CD) Soulfly
2000
Roadrunner/Arcade
8/10

Inte omkull. Sväng!

Lyssna

Sök efter skivan

När Max Cavalera räknar in på portugisiska i inledningen på ”Back to the primitive” känns det att man kommer få vara med om något stort. Tunga trummor börjar smattra en hetsig rytm med brasilianska rötter. Det gungar. Det svänger. Tillbaks till det primitiva.

Max har ju gjort sig ett stort namn på den hårda musikscenen efter alla år med Sepultura. Jag har länge haft ett gott öga till Sepultura, fast jag har aldrig riktigt kommit musiken in på livet. Sepultura är så fruktat hårda. Så hårda att du ramlar omkull. En vägg av trummor och grova riff som bara maler ner dig när du sedan ligger där och kippar efter luft. Problemet med att ramla omkull är att det är svårt att svänga då. Det problemet har inte Soulfly. Kraften är densamma, men inte riktningen av den. Jag kränger, jag svajar nog till och med. Men jag står kvar. Det är mer av rötterna; de rötter Sepultura utforskade på ”Roots”, men här görs det mer raffinerat. Urkraft, med rytm och känsla.

Max låter fortfarande helt galen när han xxx (vad han nu gör med sin röst). På skivkonvolutet står det ”terrorist, throat & soul” bland instrumenten som han spelar. Det är väl något sådant det är. Resten av bandet är tajt och minst lika arga som Max. Mikey Doling har tagit över gitarren från Jackson Bandeira som spelade på debutplattan och Joe Nunez har tagit över trumpinnarna från Roy Mayorga. Marcello D. Rapp är kvar med sina mörka basgångar. Inte för att Soulfly inte klarar sig själva, men gästartisternas insatser är heller inte fy skam. Corey Taylor (Slipknot) lyfter ”Jumpdafuckup” ytterligare några snäpp från en redan hög höjd och Sean Lennon levererar en suverän insats med musik, sång och produktion på ”Son song” (och jag blir bara mer och mer sugen på Sean Lennons kommande andra album). Andra gäster värda att nämna är Chino Moreno (Deftones), Tom Araya (Slayer) och Cutthroat Logic. Trots mängden gästartister får de aldrig ta över, de lägger till lite av sin smak och känsla, men det stannar där. Det är aldrig någon tvekan om att det är Soulfly. Precis så man använder gästartister på bästa sätt.

”Primitive” är ett starkt album. Mycket starkare än jag väntade mig första gången jag satte i det i spelaren. Om man gör en generaliserande nedtryckning av Soulfly i ett fack blir det den växande numetal-skolan. Och visst, det låter som Korn ibland, fast Soulfly är inte trist efterapande och snällt anpassade som så mycket annat trams som släppts i år.

Kal Ström

Publicerad: 2000-10-10 00:00 / Uppdaterad: 2000-10-10 00:00

Kategori: Dagens skiva, Recension | Recension: #650

4 kommentarer

Härlig recension,Men jag tycker knappt att du skriver något negativt om den, varför bara en 8?

Ferens Oregistrerad 2001-01-23 09:31
 

en åtta är ett bra, högt betyg. jag gav inte högre betyg till någon annan skiva förra året.

Kal Ström Oregistrerad 2001-01-24 09:37
 

Jag tyckte skivan rockade ordentligt direkt då jag hörde den första gången och låtarna fick snurra på i stereon om och om igen. Det var för ca 1 år sen? Jag har aldrig lyssnat nåt mer på den sen så jag undrar om jag missat nåt eller har skivan väldigt lite djup = kort livslängd?

Samma Robban som förut Oregistrerad 2001-07-11 08:27
 

soulfly med Max i spetsen

kan det bli bättre??

nä ja tror inte det

deras två album rockar rejält och det är VÄLDIGT mycket tack vare Max pojken….

wicked Oregistrerad 2001-12-06 20:13
 
Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Inloggning

Registrera dig