”A Lo Cubano” inleds med att diverse slagverk sakta men säkert börjar bygga upp en rytm över vilken sedan en röst börjar mässa på något som jag antar är en kubansk dialekt. Introt övergår sedan rakt in i första spåret ”Represent” där en klassisk son blandas med moderna beats och stämsång varvas med rap. Textraderna framförs på franska, spanska och delvis också engelska även om det är de två första språken som nästan uteslutande dominerar hela skivan. Och det är inom den här ramen som resten av skivan håller sig.

På ”A Lo Cubano” möter den traditionella kubanska folkmusiken mer västerländska tongångar. Hiphop och funk möter rumba och guanguanco. Tunga beats möter lätta latinska rytmer. Fast att musiken är just kubansk är det ingen risk att man missar. Dels för att Orishas ofta har samplat folkmusik i sina låtar men minst lika mycket för att stämsången, gitarrerna, blåssektionen och stråkarna i varje refräng är som hämtade från Buena Vista Social Club. Orishas är alltså inte en renodlad hiphop-akt, vilket jag måste erkänna att jag trodde innan jag hade hört skivan. Det de har gjort är att förena sin kärlek till Kubas musikaliska arv med kärleken till modernare musik och av det skapat sin egen musik.

Med en makalös rytm i centrum, dansanta melodier och de självklara refrängerna är det svårt att inte tycka om ”A Lo Cubano”. Att betyget trots det inte blir högre beror främst på att det aldrig tänder till på allvar. Visst svänger det hela tiden men genomgående är det snarare småputtrigt än hett. Samtidigt tycker jag att om man har minsta intresse av Kubansk musik eller hiphop tycker jag att man bör kolla upp Orishas. Chansen är nämligen stor att man kommer bli mycket glatt överraskad.