Efter tre ep:s släpper brittiska Candidate fullängdaren ”Taking on the Enemy's Sound”. Bandet har fått positiv respons av musikpressen på hemmaplan och kan säkert uppskattas även i andra länder.

Candidate spelar lo-fi pop. Dock inte av brittisk karaktär, utan bandet låter ganska amerikanska och rör sig i Mercury Rev och Sparklehorse-land. Det är med andra ord lite lätt skruvad pop med melankolisk botten. Candidate är dock mer lättillgängliga än de flesta av sina amerikanska kollegor.

Bandet består av fyra män som solidariskt delar på låtskrivandet. På det föredömligt korta albumet (34 minuter) presenteras tio låtar som alla låter hyggligt. Men det lyfter inte riktigt. Låtarna avlöser varandra, men det tänder inte riktigt till. Candidate har ingen ”Goddess on a Highway” utan går på en jämn nivå.

Det är kompetent och intressant, men lyfter som sagt inte. Därför kommer Candidate inte ta sig upp på min prio-lista inför hösten. Där ligger istället Mojave 3 och väntar på en ärlig chans.

Candidate får godkänt. Som bakgrund utan mening fungerar plattan alldeles utmärkt, men det ger som sagt inte djupare tillfredsställelse. Lågt är bra, men måste också toppas, och det gör inte Candidate.