Jay Dee, T3 och Baatin heter tre snubbar från Detroit som tillsammans kallar sig Slum Village. Jay Dee är han som ingår i The Ummah, producentkollektivet som även innehåller Q-Tip och Ali Shaheed Muhammed från avsomnade A Tribe Called Quest. Men, de andra två har tillsammans med Jay Dee även producerat artister som N'Dea Davenport, Will Smith, De La Soul och många fler. De säger att de gillar James Brown, Prince, The Roots, Beastie Boys och D'Angelo. Nu kan ni säkert gissa hur det här låter. Det är tät hiphop i rakt nedstigande led från native tongues-traditionen. Glatt, jazzigt och modernt. Inget bounce – bounce – bounce här inte. Ena benet i jazzen, andra i funken. Klart det svänger. ”Fantastic Volume II” är på sätt och vis en naturlig fortsättning på Tribes sista verk ”The Love Movement” som Jay Dee hade mer än ett finger med i.

Slum Village vill bli stora. De vill bli störst. De vill sälja miljoner. Men, de verkar inte ha några planer på att kompromissa för att nå dit. För även om The Roots fick en Grammy förra året, även om Mos Def hyllas, så är det knappast den här typen av hiphop som dominerar försäljningslistorna just nu. Men, det vore trist om Slum Village inte nådde ut. De är på tok för bra för det. Det som talar mot dem är, nämnda, rådande musikklimat och de tre herrarnas något anonyma röster. Det är nog det där senare som framförallt står i vägen. Ingen av dem har en röst lika personlig som en Q-Tip eller en Busta Rhymes. Det blir smärtsamt uppenbart när dessa båda herrar gör gästinhopp på varsitt spår.

Q-Tip spottar och fräser ur sig: ”Hold tight / This is the last time you hear me / I'm out now / This is the last time to cheer me / Niggas in the game is gettin to slimey / Liable to make this peace brother turn grimy / I'ma leave it in the hands of the Slum now” i ”Hold Tighhht”, en av de argaste betraktelserna över branschen Q-Tip levererat. Jag hoppas att han överdriver. Men, när jag hör det blir jag rädd. Det låter som han menar det.

När Busta sen dyker upp i ”What's It All About” spelar det ingen roll vad han säger. Jag blir bara så lyckliga av att höra Bustas röst på ett beat som inte går tokfort eller studsar fram och tillbaka att jag inte kan annat än le och vifta med näven i luften. För satan! Så här ska det låta. Busta i storform. Det var ett tag sen. Vågar man hoppas på storverk igen?

Jay Dee och de andra behöver stormotstånd vid mikrofonen för att höja sig ett par snäpp. För att ta i lite extra, så att de inte faller bakom. Så att de visar sig hungrigast. ”Fantastic Volume II” är ett stort steg mot toppen. 18 låtar är lite för mycket. Ett par av de mer anonyma spåren på andra halvan hade gärna fått hamna på åtråvärda tolvor för de riktigt fanatiska fansen. Det hade vässat helheten. Nu blir kalaset lite mastigt och jag blir mätt ungefär halvvägs. Samtidigt är det ungefär 100% mer spännande än Detroitkollegan Eminems senaste verk och jag förbannar det faktum att de valde att inte komma till Hultsfred i år. Det hade förmodligen kunnat bli årets bästa konsert i Småland.