Göteborgsbaserade The Royal Beat Conspiracy har uppmärksammats för singeln ”It's Not Enough” och EP:n ”Music to Rock the Nation”. Nu har debutalbumet ”Gala Galore” släppts, med fortsatt respekt från kritikerkåren. Bandet förtjänar respekt.

”Gala Galore” är ett album som glöder, ja rent av brinner. Femton låtar som lever i en helhet som spretar skönt åt olika håll. Alla låtar bottnar sig i vinylmusik från sextio- och sjuttiotal. Men sedan återfinns soul, pop, garagerock, gospel, soul, mex-inspirerade trumpeter, Rolling Stones-riff och boogie i olika skepnader.

Albumet är producerat av Torsten Larsson, som tidigare arbetat med bland andra Stonefunkers och Soundtrack of Our Lives. Produktionen tillåter bandet och blåset att ta ut svängarna. Slutresultatet är mycket bra.

The Royal Beat Conspiracy lyckas hela vägen med det som Speed of Sound Enterprise försökt sig på tidigare i år. En lång radda influenser har malts ner och mixats ihop. Resultat i det här fallet är lysande. Där Speed of Sound Enterprise känns lite för polerade, där lyckas L-P Andersson och hans polare löpa linan ut och leverera ett gospel-liknande tillstånd som inte ens Sweet Chariots klarat av. Det brinner, som sagt.

Alla albumets femton spår har denna kraft, men jag måste ändå slå ett slag för ”The Chameleon's Changing Color” som med sina mex-trumpeter känns direkt hämtad från en spaghetti-western. En sensationellt bra låt, faktiskt. Stones-svängiga ”Satan's Radio” och radiofavoriten ”Disco Boy” med skönt slibbiga stråkar drar också upp tempot och sätter standarden för resten av plattan.

The Royal Beat Conspiracy levererar den största positiva kick jag fått från ett album sedan Spearmints ”A Week Away” från i höstas. Det här är årets första fullpoängare. Helt enkelt.