Jag visste när jag hörde ”Liquid Skin” första gången att Gomez är från England. Trots det var jag tvungen att dubbelkolla just det. För känslan jag hade fått när jag hörde musiken var att den är så amerikansk. Den framkallade bilder av varma träsk med skitiga, stillaflytande alligatorfyllda vatten. Inte något som man vanligtvis förknippar med England.

Men visst är Gomez från England. Närmare bestämt från Sheffield där bandet bildades i slutet av 1996. 1998 släpptes deras debutskiva ”Bring It On”. Trots att den egentligen inte bestod av något annat än en upputsning av bandets
demoinspelningar blev den en stor framgång både försäljningsmässigt och hos kritikerna och vann det prestigefyllda Mercury Prize Award. Nu har de släppt sitt första ”riktiga” album ”Liquid Skin”.

Egentligen har jag svårt att sätta fingret på vad det är som gör att musiken känns amerikansk. Den är en egensinnig blandning av bluesig rotrock, pårökt deltaboogie, psykadelia och garagerock. Skivan inleds med miljöljud från en slapp fest där det plötsligt dyker upp en sitarslinga och sedan gungar det igång. ”Liquid Skin” är till stora delar akustisk och gitarrerna får ofta en dominerande roll i musiken. Samtidigt dyker det hela tiden upp små effekter, ekon och andra skruvade ljudexperiment. Varje gång jag lyssnat på skivan har jag upptäckt nya detaljer i musiken.

En annan sak som måste nämnas är sången. De flesta rockband har en sångare och det är inte alla gånger denne är särskilt bra. Gomez har tre, Ian Ball, Ben Ottewell och Tom Gray och de är alla mycket kompetenta. Enda problemet är att det ibland blir lite svårt att avgöra vem som sjunger på vilken låt eftersom de har så likartade röster.

I balladen ”Rosalita” är det i alla fall Ottewell som med sin whiskeyindränkta och rökiga röst sjunger om hur dåligt han mår för att hans kvinna svikit honom. Och han gör det så innerligt att man själv börjar känna sig lite eländig. Andra toppar är ”Revolutionary Kind” som är en drömsk poplåt med dubinfluenser, ”Blue Moon Rising” som ger en aning om hur Doors skulle låtit om de bildats idag och ”Las Vegas Dealer” där man hör Gomez grungeinfluenser.

Med ”Liquid Skin” har Gomez gjort årets bästa och roligaste amerikanska bluesrockskiva.

Men så är de ju från England också.