Jon Spencer Blues Explosion spelar inte blues. De spelar rock n roll. Fast inte.

JSBX gör mig galen. De är världens bästa band. De gör världens bästa skivor. Och ingen märker det. Det börjar bli ganska tydligt att de inte passar alla efter att jag har försökt tvinga på både den ena och den andra en Jon Spencer skiva. Fast jag kan inte förstå det. ”Acme” är kanske den bästa och mest lätt tillgängliga skivan hittils från trion men ändå verkar den ha gått de flesta spårlöst förbi. Jag förstår det inte.

”Now I Got Worry” från 1996 var en av de mest skrikiga och skramliga skivorna i Jon Spencers karriär. ”Acme” är mjukare. Produktionen är snällare än förut. Det värsta skramlet är borta. De allra skitigaste gitarr-riffen är nedtonade. Jon Spencers röst får arbeta lite mer, alltså en aning mindre skrik. Distboxen är fortfarande allerstädes närvarande. Looparna är där. Jon Spencer Blues Explosion låter inte som något annat. Samtidigt som de låter som allt.

Jag läste någonstans att JSBX var ett postmodernt band. Ok då. Det är det som gör dem svårplacerade genremässigt. De spelar inte blues, men de har en bluessjäl. De spelar definitivt inte hiphop, men influenserna är där. De spelar rock n roll, men inte.

Skivan har ju varit ute ett tag. Den släpptes i Oktober 1998. Jag har alltså haft god tid på mig att bekanta mig med den. Tillräckligt god tid för att tröttna på den. Men varje gång jag lyssnar på den så känns den så ny. Varje låt gör mig förvånad. Jag har glömt bort hur fantastisk den är. Sen kommer nästa låt och jag känner likadant.

Ett antal producenter och mixartister har lånat sina talanger till skivan. De mest framträdande är Steve Albini på producentsidan och Dan the Automator på mixsidan. I avslutningen ”Attack” mixad av Alec Empire från Atari Teenage Riot och Dan the Automator gör Jon Spencer en ljudattack
bara för att vi inte skall glömma att de också kan vara den tyngsta rock n roll du behöver.