Tre år har varit väntans tider, men nu är Love Olzons andra album ute i handeln. När jag hörde den första singeln, ”Vi sjönk långt ner”, var den så bra att rädslan för förväntningarnas onda påverkan började gnaga. Besvikelsen uteblev, och Love Olzon står upp mot förväntningarna.

Musikaliskt har Love Olzon låtit sina bluesinfluenser spela en mer tydlig roll på ”När din dag kommer”. Dragen från Van Morrisson, Bob Dylan och John Lee Hooker genomstrålar de flesta låtarna på skivan. Melodierna är det viktiga för Love, och i dem målar han upp bilder och scener. Detta nästan på teatraliskt och filmiskt vis.

Relationstexter har en tendens att bli patetiska. Detta förhållande gäller inte Love Olzon, vars texter mycket enkelt kan läsas som god poesi. Textrader såsom,
”/gör mig galen/gör mig frälst/jag går med på vad som helst/jag kan gå naken/från topp till tå/om du ger mig/en väg att gå/”,
torde få vem som helst att läsa dikter.

Skivan spretar dock lite, och helheten som kännetecknar mästerverk uteblir. Kanske är det som gör denna skiva så bra. Enhet saknas, men där finns ett genuint vemod. Ett vemod som tränger sig in i hjärtat.