Blue States, eller Andy Dragazis, släppte sitt första album, ”Nothing changes under the sun” för två år sedan. Turnerande med bl.a. Thievery Corporation följde och Blue States blev – åtminstone på scen – något av ett band. Nu har Andy Dragazis fått ihop nog med låtar till uppföljaren – ”Man Mountain”. Tolv stycken. Några instrumentala […][...]

Dream Theater hade varit stolta över introt. Dan Reed Network hade passat i kläderna. Det är med viss skepsis jag lyssnar igenom ”Strangest Parade” med The Makers. Läser mig till att bandet funnits sedan 1991, att de är från USA och att de tydligen brukar spela garagerock åt det mer glammiga hållet. Efter att ha […][...]

The Gypsies består av tre killar i högstadie-/gymnasieåldern som vunnit en rocktävling och spelat in egen skiva. Vanligtvis brukar detta framkalla ett antal varningsklockor. Det gör också The Gypsies skiva när den anländer. Entusiasmen är det inget fel på, men jag är orolig när jag börjar lyssna. Men mycket av min oro kommer på skam. […][...]

Kanske gör jag det för lätt för mig när jag konstaterar att finska Flannelmouth följer i fotspåren av The Crash och säkert har möjlighet att slå igenom på samma sätt. De bägge banden låter inte precis lika, men deras förkärlek till melodisk pop känns delad. Flannelmouth har spelat in den här EP:n i Hagsätra, söder […][...]

Fake Moss från Stockholm har uppmärksammats av bl.a. P3 Demo. På EP:n ”She's Smashing the Room Again” ber de knappast om ursäkt för den uppmärksamheten. Här samsas två låtar inspelade i replokalen med två tidigare demos. Det svänger spännande om Fake Moss. Svensk åttiotalsgarage möter Joy Division, Cult och The Doors. Inledande ”She's Smashing the […][...]

Det var Mats-Anders och hans mannar som bjöd på mitt första musikaliska möte med Alan Edwall. Spår 7 på liveklassikern ”Utsålt” var en liten visa med en alldeles förtjusande cynisk text om livets alla icke infriade (läses: grusade) drömmar och förhoppningar. Den obönhörliga melodislingan som inledde låten, och som följde efter varje vers, överträffades endast […][...]

Har du hört Marilyn Mansons ”Portrait of an American Family” finns det ingen anledning att höra Dumper, då har du redan hört nästan allt som är bra med skivan. Har du hört White Zombies ”Astro Creep: 2000″, finns det ingen anledning alls, då har du redan hört resten. Jag blir frustrerad av att höra på […][...]