Så har då turen kommit till världens näst bästa popband att få sätta ihop sitt alldeles egna blandband och dessutom få betalt för besväret. Några av de tidigare blandarna är Everything But The Girl, Faithless, Danny Tenaglia och Orbital. New Order är så här långt det största namnet i serien. Och de lyckas faktiskt, något […][...]

”Girl, you really got me going”, ljuder gitarren i sista låten ”Dropout Boogie” (en Captain Beefhart-cover) som vore de en Kinks-refräng. Även om VV och Hotel egentligen sjunger om något annat. Och när låten är slut har jag fått min dos. Och jag känner mig nöjd. Riktigt nöjd. VV sjunger precis så där som jag […][...]

Teenage Fanclub har gått lite på tomgång på sistone. Inte dåligt, men inte riktigt bra heller. Lite oengagerat. Trodde faktiskt inte det skulle ta sig något mer. Förvånad blev jag när Jad Fair (från Half-Japanese) klev in och revitaliserade alltihop. Teenage Fanclub fick koncentrera sig på musiken och sången (både röst och text) togs över […][...]

Martin Hederos och Mattias Hellbergs andra skiva inleds med titellåten ”Together in the Darkness”. Den börjar som en vaggvisa. Spröda pianotoner kompar en försiktigt sjungande Hellberg. Sedan växer låten fram för att med hjälp av vackert blås likna en psalm eller en begravningsmarsch från centrala Europa. Knappt fyra minuter in är jag frälst igen. Återigen […][...]

Martin Hederos från Soundtrack of our lives och Mattias Hellberg, med förflutet i Hellacopters, går in i en studio i Karlstad, mitt under den mörkaste av årstider. Med piano, munspel och sång spelar de in åtta låtar av klassiska låtskrivare som Lou Reed, Tom Waits, Willy De Ville och Bob Dylan. Slutresultatet är stort. Skivan […][...]