Första gången jag hörde Cooly’s Hot-Box var på den briljanta Roger Sanchez-singeln I Never Knew. Vemodig house när den är som bäst. Då sjöng de bara. Nu kommer första egna skivan. Och det är väl egentligen bara sången som förenar I Never Knew med Take It. Nu är det organisk, funkig soul som gäller. Cooly’s […][...]

Det känns nästan som att sparka på någon som redan ligger ner när jag skriver den här recensionen. Förra gången verkade en enad kritikerkår bestämt sig för att hylla Macy. Den här gången har en lika enig kritikerkår bestämt sig att det är dags för fröken Gray att komma ner på jorden. Med en hård […][...]

Läste i en av våra kvällstidningar att nya Kaah-singeln skulle låta mer D’Angelo och Prince och att det skulle vara hans bästa inspelning hittills. Det gjorde mig faktiskt lite nyfiken, trots min besvikelse över albumet ”Soulrebell”. Det var ju ungefär så jag ville att Kaah skulle våga låta istället för den söta svenska schlagersommarsoul han […][...]

I en tidsperiod då soulmusik ständigt dyker upp i mer eller mindre inavlade och degenererade versioner kan det vara skönt att skölja ur öronen med den äkta varan, nämligen Gil Scott-Herons album ”Pieces of a Man”. I och för sig är samtliga denne mans album balsam för själen, med då hans produktion spänner över allt […][...]

Jag hör till gruppen av gamla sura fans som inte alls gillade Mary J Bliges förra album. Jag tyckte att hon sålt ut för stora delar av det som alltid varit hennes själ. Jag tyckte att hon lämnat en för stor del av tyngden till förmån för det lättillgängligt lättsmälta för att jag skulle orka […][...]

S-K-I-V-B-O-L-A-G-S-P-R-O-D-U-K-T. Är nog inte helt ute och cyklar om jag tror att det omdömet fällts mer än en gång om Camilla Brinck. Företrädelsevis fällt av människor som lyssnar på ”bra” musik. Företrädelsevis med ordet ”jävla” framför. Och visst, hon har utrustats med producenter som förespås bli ”nästa stora grej” i Sverige och fått backning av […][...]

Det var länge sedan det pratades om Mariah Careys musik. Den senaste tiden har snacket mest handlat om hennes löjligt lukrativa kontrakt med Virgin, hennes kollapser och varför hennes klädkonto verkar minska för varje skivsläpp. I början av nittiotalet handlade det mest om hennes ballader, som man antingen hatade eller älskade, och hennes imponerande röst. […][...]

”I’m about to take this r’n’b shit to a whole other level”, skryter Ray J i första låten på This Ain’t A Game. Sedan ägnar han resten av skivan åt att bevisa att det verkligen bara var skryt. De flesta stiftade nog bekantskap med Ray J för första gången när han sjöng duett med syrran […][...]

1989 släppte Kate Bush sitt album The Sensual World. Den absoluta höjdpunkten på skivan var avslutande This Woman’s Work, den vackraste sång som någonsin skrivits om graviditet. Sex år senare valde Maxwell att spela in samma låt för sitt uppträdande för MTV Unplugged. Och Maxwells version når mot alla odds nästan samma magiska höjder som […][...]

Två år efter den enastående debuten är det dags att följa upp. Aaliyah står genom föräldrarnas försorg utan producent sedan det uppdagats att hon haft ett förhållande med R Kelly. Aaliyah hade inte åldern inne, trots detta gifte sig de båda. Av amerikanskt naturliga skäl blev mamma och pappa Haughton rosenrasande och förbjöd dottern att […][...]