När det kommer till kritan handlar det egentligen om två saker. Rätt plats. Och rätt tidpunkt. När ”Baduizm” kom 1997 levde jag på den skivan. Jag hade säkert kunnat överleva en vecka utan både bröd och vatten om jag bara fått lyssna på Erykah Badus honungssöta stämma. Jag lever fortfarande på den skivan. Trots detta […][...]

Ny volym i samlingsserien som går under namnet ”Under the Influence”. Kurator denna gång: Ian Brown (ex Stone Roses). Den kommer snabbt på den omskrivna föregångaren (som sattes samman av popkonnässören Morrissey och fick lika mycket uppskattning för sitt genomarbetade texthäfte som själva musiken). Om Ian Brown skrivit lika kärleksfullt om musiken som Morrissey gjorde […][...]

Den moderna soulhistorien kretsar kring en kvinna. Missy Elliott. Hon skapade det vi idag känner som r'n'b under en intensiv period i mitten av 90-talet. Med Aaliyahs ”One in a Million” (1996), egna ”Supa Dupa Fly” (1997), Totals ”Kima, Keisha & Pam” (1998) la hon grunderna till allt det vi idag tar för givet. Hon […][...]

Säg drum’n'bass och många tänker omgående på mörka, hotfulla, tunga metalliskt mullrande basgångar och frenetiskt smattrande breakbeats. Allt framfört med en robotliknande precision och med i stort sett exakt samma stressade rytm i botten. Dyster, intensiv musik som gjord för att dansa bort sina aggressioner på nedsläckta, svettiga dansgolv. De senaste åren är det just […][...]

Uppskruvade förväntningar. Så kan man sammanfatta läget innan jag satte på den här skivan första gången. Jag höll (och håller) Beyoncés ”Work It Out” som en av förra årets absolut bästa låtar. Det snackades tidigt om att hela debuten skulle gå i en åtminstone liknande stil. Klassisk soul och funk. Jag anade nu-soul. The Neptunes […][...]

Ginuwine är nog ett rätt okänt namn för de flesta, även bland dem som gillar modern amerikansk r'n'b. Och även om man vet vem han är, glöms han ofta bort. Trots detta är hans debutsingel Pony från 1996 en klassiker. Det var nämligen med den som Timbaland fick sitt genombrott. Sedan följde två Ginuwine-album nästan […][...]

Raphael Saadiq har för mig alltid varit en i gruppen av soulartister som jag egentligen borde gilla men aldrig riktigt lyckats förstå storheten med. Lika mycket som jag berörs av Angie Stone, Jaheim, Erykah Badu och Dwele, lika lite känner jag för till exempel R Kelly, Macy Gray och Donell Jones. Varför det är så […][...]

Donnie är ett Stevie Wonder-fan av rang, ingen som är bekant med Stevies musik sedan tidigare kan tvivla på det. Jag som är ett renlärigt och hängivet Wonderfan har hittills avfärdat de flesta artister som inspirerats av och kopierat idolen. Men nu har jag börjat tröttna rejält på min egen fanatism. För det är ju […][...]

No I won't interfere I'm the only sound you'll ever need to hear Listen to my breath so near Allow me to be every noise in your ear ”Do you like my tight sweater? See how it fits my body.” Det ska ha varit det första Roisin Murphy sa till kollegan Mark Brydon när hon […][...]

Jag har ingen bra historia ihop med Kaahs musik. Han har alltid varit en sån som jag får konvulsioner och skrikanfall av. Jag har krupit under en kudde eller hångarvat när jag har hört hans låtar. Jag är inte den som har mest överseende med speciella sångröster och krystade betoningar, men vanligtvis brukar jag bara […][...]