Jag hade inte ens tänkt tanken. Inte nuddat vid möjligheten. Så det kom som en blixt från klar himmel när DN förklarade att Ayesha bor i Hässelby Gård en förort till Stockholm. Med ”Jade Fever” i lurarna hade jag funderat på om hon kanske höll till i London, Barcelona eller Paris? Att det inte var […][...]

Jag vet inte hur många vi är som faktiskt ser fram emot en ny skiva med Papa Dee längre. Efter tre mer eller mindre ljumma släpp är inte heller mina förväntningar på topp och min första reaktion på ”Live It Up” var ganska sval. Men den tar sig. Det är inte mycket kvar av omgivningen […][...]

Det är inte mycket som finns kvar av det Teddybears som en gång spelade högljudd hardcore i Bad Brains anda. Inte mycket mer än attityden att göra vad som faller dem in utan att bry sig nämnvärt om vad någon annan tycker. Dagens Teddybears är kungarna av spritfest-soundtrack. Snubbarna som ser till att få fart […][...]

Förlåt att jag envisas med att skriva så mycket om det gångna året i recensionerna just nu, men det går liksom inte att låta bli. Det är den tiden på året som redan konstaterats på flera håll. Det är listor överallt. Vem var bäst? Vem var bäst! Vi vet. Vi vet! Jag gillar listor. Funderar […][...]

VP Records ”Reggae Gold”-serie har de senaste åren etablerat sig som ett av säkraste korten på reggaesamlingsmarknaden. Kanske är det raggans stora mediala genomslag under det senaste året som gör att årets utgåva känns aningen försiktig. Stilmässigt handlar det framför allt om ragga, men stundtals också om mer reggae- och stundtals rent av rootsbetonad musik. […][...]

I mer än ett halvår nu är det en rytm från Jamaica som fört så mycket väsen att till och med den måttligt reggaeintresserade lärt sig dess namn. Jag syftar så klart på Diwali. Rytmen från Steven ”Lenky” Marsden som legat till grund för låtar som Sean Pauls massiva hit ”Get Busy”. Första singeln från […][...]

Jag har aldrig vågat plocka upp någon av utgåvorna i den här samlingsserien förut. De där närapå påfrestande lättklädda damerna på omslaget har stört mig. Trots att låtlistorna ofta skrikit: ”köp! köp! köp!”. Jag är väl för pryd helt enkelt. Texterna på ”Ragga Ragga Ragga 2003″ är däremot inte särskilt pryda. Det handlar mest om […][...]

Det börjar stenhårt med ljud som låter som explosioner och en hord som vrålar ”hey / heyhey hey”. Mörkt och hotfullt. Troy Rami (som bland annat gjort rytmen till Sean Pauls ”Gimme the Light”) har vridit fram musik som känns. Jag får bilder av soldater och revolution. Kamp. Texten är en kampsång mot modets förtryck […][...]

Ta en titt på omslaget. Visst ser det för taskigt ut? Vilka är oddsen för att du skulle plocka upp en skiva med ett så genomuselt omslag? Jag gissar, ganska höga. Jag vet att jag själv knappast skulle göra det. Utseendet har betydelse. Jet Stars serie ”Reggae Hits” har nått volym 31, mer än 20 […][...]

Ska man skaffa sig fetkredd är Shaggy en av de artister man ska dissa så hårt det bara går. Man får liksom inte gilla en kille som dyker upp på alla sommarreggae-samlingar där han delar det digitala utrymmet med Inner Circle och Ace of Base. Och visst. Jag ska inte säga att jag är någon […][...]