VP Records ”Reggae Gold”-serie har de senaste åren etablerat sig som ett av säkraste korten på reggaesamlingsmarknaden. Kanske är det raggans stora mediala genomslag under det senaste året som gör att årets utgåva känns aningen försiktig.

Stilmässigt handlar det framför allt om ragga, men stundtals också om mer reggae- och stundtals rent av rootsbetonad musik. Det är när det smäller som mest den är som bäst.

Även om du som jag främst köper samlingar med jamaicansk samtida musik har du förmodligen redan hört flera av de bästa låtarna här till leda.

Sean Paul ”Get Busy”, Wayne Wonder ”No Letting Go” (precis som ”Get Busy” på Diwali-rytmen, här i remixversionen med LL Cool J som gäst), Beenie Man ”Row Like a Boat”, Sizzla ”Thank U Mamma”, Buju Banton ”One to One” (på samma riddim som ”Thank U Mamma), Elephant Man ”Pon De River, Pon De Bank” och Shaggy ”Hey Sexy Lady” är inte direkt några överraskande kort i leken.

Något av en joker, om än flitigt spelad, är Busta Rhymes ”Make It Clap” som han gör tillsammans med Sean Paul och Spliff Star. Riktigt bra, men i sammanhanget något tveksam.

Bland de mindre spelade är det svårare att finna några riktiga trumf. Det är väl främst T.O.K. som livar upp i välsmakande ”She's Hot” med vocodersång och snygg fotbollskör som komplement till den för dem typiska stämsången. Ja, Bounty Killers ”The Greatest” och massmötet ”Badman Surprise” (på samma riddim som Buju använde till ”Paid Not Played”) faller mig också i smaken.

Jag har svårt att säga att det här är en dålig samling. Svårt att säga att den är riktigt bra. För det känns den aningen nött. Bra men förutsägbar, kanske?

För mig fyller den främst funktionen att fylla ut låtarkivet med låtar jag redan hört nog av och kanske helst låter vila ett tag innan de dammas av som klassiker. De flesta finns trots allt inte på någon av de samlingar jag redan hunnit skaffa mig den här säsongen.

Trots allt ett säkert kort.