Förr eller senare kommer alltid en skiva som får en att undra om den där senaste trendscenen var så kul egentligen? Och om vi nu kan vara överens om att vi de senaste två åren på ett ungefär sugit i oss new new wave eller punkfunk eller nu-postpunk eller vad du nu vill kalla återstöpningen […][...]

Det är ett gott tecken när en handfull låtar får mig att börja fantisera om att starta ett nytt fanzine. (Jag är ganska duktig på att visionera teman för fanzine, mycket sämre på att genomföra idéerna. Mitt senaste koncept var ett fanzine som bara skulle handla om band, filmer, kläder etcetera med apkoppling.) The Je […][...]

När jag lyssnade av senaste Sonic-cd:n var det en låt som ställde sig längst fram och sparkade mig på smalbenen. En kort effektiv postpunkstänkare (jo jag vet snart måste någon förbjuda det där ordet postpunk, innan det blir ett skällsord och rött skynke). Trots ett rekordtrist ljud på kompgitarren var det ”Moving” jag gick loss […][...]

I slutet av sjuttiotalet stod två av årtiondets mest uppmärksammade musikrörelser inför något slags vägskäl. Punken höll på att dela upp sig i olika riktningar där de äldre som fortfarande höll på fick kallas new wave och de andra oi!, hardcore och krusty. Eller nåt. En del andra var bara rent av fåniga jippoprojekt som […][...]