Undermåliga band som inte ens är nyskapande undermåliga utan till råga på allt rippar ett redan etablerat koncept, oftast The Smiths, är en särdeles ohygglig del av popmusiken. Som bekant tycker man markant sämre om exempelvis The Sounds än om Basshunter, eftersom man i det första fallet faktiskt är god vän med våldtäktsoffret. Liechtenstein, som […][...]

IAMX Kingdom of Welcome Addiction[...]

Mars var ju, som alla vet, krigsguden i den gamla romerska mytologin och romarnas första månad. Vi har firat den här första – eller tredje – månad med bland annat Bob hund, Fever Ray och Mastodon. Mars bästa it is. Loney, Dear Airport Surroundings (låt), Bob hund Tinnitus i hjärtat (låt) och Peter Doherty New […][...]

En liten uppföljning på gårdagens spellista. Thåström har uppenbart ett gott öga till Garbochocks punkklassiker eftersom han spelat in flera av dem i egna versioner. Här en spellista med Thåström-covers av Garbochock, The Lollipops, Steppenwolf, The Clash, The Doors och Blå Tåget. Lyssna på låtarna i Spotify.[...]

1980 släppte Malmöbandet Garbochock sin självbetitlade debutplatta. Året efter lade gruppen av och Stry Terrarie gick vidare till Ebba Grön. För sju år sedan kom debutalbumet ut i en ny version. Det är denna skiva som är veckans klassiker. Lyssna på låtarna i Spotify.[...]

Samtidigt som skivbolagen drar tillbaka musik från Spotify läggs det till låtar hela tiden. 1996 släpptes Godfleshs andra album Pure. Öppningslåten golvade mig första gången jag lyssnade på skivan och det gör den fortfarande. Obeveklig industri med skitiga texter och tunga rytmer. Här en spellista som även innehåller Godfleshs föregångare Fall of Because och besläktade […][...]

En lista med låtarna och artisterna som ökar mest på Last.fm. Från svenska Fever Ray till isländska Sólstafir via amerikanska John Frusciantes låt Unreachable. Hela listan: Fever Ray, John Frusciante, Nickel Eye, Golden Silvers, White Lies och Sólstafir. Lyssna på låtarna i Spotify. Som vanligt, har du gjort en bättre spellista på temat, tipsa om […][...]

Jag har aldrig suttit uppe en klar vinternatt med Robert Smiths röst som enda sällskap. Aldrig känt att han och hans band varit de allra viktigaste. De riktigt djupa dalarna har andra band tagit hand om. Tungsinnes-Cure kändes alltid lite för självömkande, lite för teoretiserade. Jag föredrog alltid att tala om Smith som Fat Bob. […][...]

Bruksmusik. Föga intressant. Eller hur? Musik som inte suggererar så mycket intellektuellt, utan som fokuserar på det fysiska. Istället för att fungera som ett incitament för sinnet går den direkt på kroppen (här skulle de flesta rockskribenter förmodligen välja att snacka om skrevet), utan att nödvändigtvis ge upphov till några himlastormande extaser. Kunde det låta […][...]

I’m from Barcelona Who Killed Harry Houdini Dolores Recordings/EMI Inte bara indiepop med hej och hå rakt igenom, men något åt det hållet. Officiell sajt Irya’s Playground Irya’s Playground Byker Wall/Universal Irya Gmeyner från Urga. Tämligen avskalad pop. Myspace Die! Die! Die! Promises Promises S.a.f. Records/Sound Pollution ”Oemotståndligt hård dans-post-punk.” Jag håller kanske med och […][...]