Även om Will Holland och Alice Russell samarbetat på otaliga släpp är Look Around the Corner deras första gemensamma album. Föga förvånande handlar det om precis den originaltrogna blodfulla soul som de vant oss vid. Där varken komposition, arrangemang eller sound på något vis antyder att produktionsåret faktiskt är 2012. Visst kan man se det […][...]

Få, om ens någon, städer har fått en så stor roll i populärmusiken som New York. Då menar jag inte bara som en arena för musikaliska smältdeglar och banbrytande genreexperiment. Nej, som huvudperson. I texter, låttitlar, videor och skivomslag. Det har gått så långt att viss musik knappt går att frikoppla från världens mesta stad. […][...]

Av alla soulsångare är Raheem DeVaughn den kanske mest förbisedda. Han har länge lidit risken att gå till historien som refrängsångare, hans gästspel hos hiphopens stora är många och övertygande. Han borde ha ett par flyttlådor fyllda av gentjänster vid det här laget. På mäktiga dubbeln The Love & War MasterPeace skriver han av ett […][...]

När Maxwell spelat in sin debut Maxwell’s Urban Hang Suite hamnade den på hyllan i ett år innan den gavs ut. Detta trots att skivbolaget skickat in Stuart Matthewman, en fjärdedel av Sade, för att styra upp saker och ting. Skivan, en koncepthistoria till råga på allt, sågs helt enkelt inte som hittig nog. När […][...]

Vill man är det inte särskilt svårt att dra paralleller mellan Maxwell och Marvin Gaye. Den mest självklara jämförelsen mellan de båda är förstås deras enastående röster, men när Maxwell skapade sin debut fanns det några likheter som faktiskt ligger ännu närmare varandra. Maxwell hade lyckats tjata till sig kreativ frihet i sitt skapande av […][...]

Smooth Operator, Is It a Crime, The Sweetest Taboo, No Ordinary Love och By Your Side. Varje gång Sade de fem första gångerna släppte ett album så fanns där någon eller några låtar som kommit att bli klassiker som hängt kvar trots trendsvängningar, definitivt bland spellistemakarna hos nattradiosändningar och reklamkanaler av det mer tillbakalutade musikslaget. […][...]

Popmusik och lidande är som bekant en kombination lika klassisk som eld och vatten. Särskilt bevingade verkar den sortens kval som vrids ur ett krossat hjärta vara. Kommer de inte i form av huvudlösa tonårsförälskelser handlar det förmodligen om avslutade förhållanden, och alldeles särskild laddning brukar skilsmässoskivor få. Bob Dylans Blood on the Tracks, Elvis […][...]

De gånger jag får frågan (förvånansvärt sällan) vilka tre röster jag skulle ta med mig till den öde ön så brukar svaret bli Helen Folasade Adu, Marvin Gaye och Everything But the Girl-sångerskan Tracey Thorn. Med tanke på att Sade släpper sitt första album på tio år i februari och med tanke på Marvin är […][...]

2009 fyller hiphopen 30 skivår. Ola och Pontus firar detta i och med att lista 30 låtar av DJ Premier och RZA, två av världens mest legendariska hiphopproducenter. Deras direkta ansvar för delar av hiphopens utveckling är enorm. Min del i firandet handlar dock om en snubbe som tycks vara mest irriterande, men som faktiskt […][...]

För någon dryg vecka sedan läste jag en intervju med Paddy McAloon i webbupplagan av The Telegraph, såg en plugg bredvid intervjun om ”Music Festivals 2009″ med en otroligt snygg bild på Kraftwerk framför sin Autobahnsymbol, såg en annan plugg om ”Before They Were Famous” med en bild på den lika snygge Marvin Gaye medan […][...]