Jag ska inte tjata om att Tears kan vara en av de sorgsnaste, vackraste och mest fulländade låtar som någonsin spelats in. När jag skrev om Robert Owens förra album, 2008 års Night Time Stories, var det som en fedexad julklapp som till sist landade efter 18 års väntan. Så långt hade det gått sedan […][...]

Robert Owens. Robert Owens. Robert OWENS. Robert. OWENS. Robert Owens. Robert Owens. Robert. Owens. Robert Owens. Robert. Owens. De första 30 sekunderna på Night-Time Stories hinner Robert Owens nämna sitt eget namn mer än 20 gånger. Men nu pratar vi om Robert Owens här. Då får man göra så. Robert Owens är ju inte som […][...]

När jag sent omsider upptäckte Rae & Christians Sleepwalking i början av året, ville jag stöka om i min lista över årets bästa skivor. Den skulle utan tvekan platsat bland mina tjugo. På ett sätt är det väl svårt att misslyckas när gästlistan innehåller namn som Bobby Womack, Kate Rogers, The Pharcyde och The Congos. […][...]