Solnedgångsmålade delfiner och människoimiterande maskiner. Några låtar in på Severant är det de bilderna som flimrar förbi på min interna bioduk. Sven Väth. Kraftwerk. Blade Runner. Vangelis. Jean Michel Jarre. Ett musiktechnologiskt nittiotal som precis lämnat åttan bakom sig. Med namnlappar märkta ”Soma” och ”Warp”. Maskinellt precisa löpandebandproduktioner med imperfekt melodivemodiga analogsjälar. Det är med […][...]

För länge sen nu, i en helt annan form, gjorde Tindersticks en av 90-talets allra vackraste skivor med Curtains. En stråktyngd melodramatisk skiva som fortfarande fyller mig med känslor när Another Night mynnar ut i en övernattning Rented Rooms. Sen tappade jag dem. Många sa mig att den nya skivan de just hade släppt (1999 […][...]

Ghostory är en underlig svärm av ljud. En svepande dimma som gärna ger upphov till naturmetaforer. Egentligen är det kanske ingen komplicerad historia; shoegaze under ett elektriskt täcke, vän, virvlande sång av Alejandra Deheza, här och där ett stulet M83-beat. Men det är snyggt, och speciellt nära inpå i hörlurar är det lätt att förlora […][...]

Hon stryker inte direkt medhårs den här gången heller. Och om det någon gång var tacksamt att placera henne i jazzhyllan känns det ganska avlägset nu. Den här given är tydligt rotad i den konstrock som står på gränsen till improvisationsmusiken. Känsliga popöron stannar med andra ord på behörigt säkerhetsavstånd. Lindha Kallerdahl plockar bort och […][...]

Trettio sekunder. Sedan låg min förutfattade bild klar om Clay Class och musiken den innehåller. Postpunk i rakt nedstigande led till Gang of Four. Och ja, exakt så faktiskt. Bara flera snäpp sämre än förlagan. Efter tio lyssningar på albumet är min åsikt intakt. Gang of Four besitter en nerv som tar musiken vidare och […][...]

Om du förbeställer The Shins kommande album får du en litografi på köpet. Du kan välja till en tygpåse och en t-shirt. Till Damien Jurados album Maraqopa som släpptes häromdagen fick du förutom en poster en slumpmässig sjustummare. Great Lake Swimmers album som släpps i början av april kommer signerat. Andrew Bird däremot – han […][...]

Den episkt lagde kan gärna associera omslagets brinnande slättlandskap med det som Maccabees gapar över på Given to the Wild – mycket. De första tjugosekundersessionslyssningarna avslöjade ett album med få direktattacker, snarare långa melankoliska konstruktionsfaser ibland närmast minnande om Arcade Fire. Riktigt fullt så dramatiska som kanadensarna blir dock aldrig Maccabees – och tur är […][...]

Mitt musikintresse började på allvar när jag upptäckte svensk och brittisk punk från sent 70-/ tidigt 80-tal. Det började väl med Ebba Grön, Sex Pistols och The Clash. Fortsatte med samlingsskivor. Jag minns framförallt samlingsskivan Svenska Punkklassiker som gavs ut i samband med den svenska punkens 25-årsjubileum (ja, just nu är jag långt ifrån Perfume […][...]

Far Away Trains Passing By. Kanske är det bara jag, men de orden målar upp en oerhört poetisk bild på insidan av mina näthinnor. En bild fylld av värme, trygghet och nostalgi. Känslan av att ligga på en avsides äng en svensk sommardag innan den riktiga sommarvärmen lagt sig som ett täcke över landet. Ligga […][...]

Det låter som ett ordinärt Xiu Xiu-album, är det första jag tänker när jag lyssnar igenom Always. Men det jag glömmer bort innan jag tänkte den tanken är att Xiu Xiu inte är som alla andra. Xiu Xiu Always. Alltid Xiu Xiu. Så föreställer jag mig att de lever. Dag in och dag ut [shoe […][...]