När jag såg Kanye Wests maxade show på Way Out West för knappt två veckor sen blev jag både överväldigad och berörd. Kanyes monstruösa hybris kombinerat med hans sentimentala självutlämnande och självömkan är provocerande på ett  sätt som kan vara svårt att omfamna, men det är vad man får vara förberedd på när man köper […][...]

I was just starting law school when the first up-tempo Philadelphia International hits broke. Some people don’t consider that ‘disco’ – because it’s good – but I remember feeling absolutely electrified and thinking, finally, dance music’s back – dance places can’t be far behind. Orden kommer från Whit Stillmans 1998-film The Last Days of Disco. […][...]

Berättelsen om Nicolai Dunger är den om mannen med gitarren som strövar omkring för att leta efter sångerna att berätta. Att det då, i berättelsen om Ballad of This Land, förtydligas att han gått i exil och vandrat omkring i den Irländska myllan känns bara konstigt. Tautologiskt. Det är klart han gjort det. Han skyller […][...]

Trots bristen på uppenbara hits känns In the Grace of Your Love någonstans ändå som återkomsten. Efter ett lite vingligt andra album har det gått fem år, och sedan debuten nästan ett decennium. The Rapture är tillbaka på DFA efter att ha tappat bort sig i storbolagskorridorerna, efter att ha lagat relationerna bandmedlemmarna emellan (även […][...]

Ett teknikhaveri omintetgjorde Umeåbandet The Vectors uppföljare till 2003 års Still Ill. När plattan väl var inspelad kraschade datorn och inspelningarna gick förlorade. Året var 2006 och The Vectors har fört en tynande tillvaro sedan dess, medan bandmedlemmarna nu för tiden lägger sin tid och energi på AC4 och Audionom. När Patrik Lindmark på SIK […][...]

Göteborgsbaserade duon Hanna & Beatr8 (Hanna Mac Innes och David Levinson) har arbetat tillsammans sedan åtminstone 2007. Men det var först i sommar det självbetitlade debutalbumet landade på skivdiskar och i inboxar. Hannas röst har jag hört tidigare på spår från inspelningarna med trion som bildar Favorite Flava (Erik L, Stray och Paul Mac Innes). […][...]

2011 ser ju onekligen ut att vara de grånande gitarrmännens soloår. Efter att J Mascis släppt ett mer eller mindre inspirerande album och Sonic Youth-bekantingen Thurston Moore släppt sömnpillret Demolished Thoughts är det nu Stephen Malkmus och hans The Jicks som släpper sitt femte album. Och intet är nytt på den lekfulla, smått progressiva indierockfronten. […][...]

Jag lyssnade ytterst lite på Fionn Regans förra album The Shadow of an Empire och fina debuten The End of History var hela fem år sedan den kom. Men det är inte bara för att det var längesen jag lyssnade på Regans musik som det här känns lite obekant. Han har utvecklat ett sound som […][...]

Efter ett antal kosmiska utflykter som en av kaptenerna i den norska rymddisco-flottan har Joachim Dyrdahl på sitt tredje album åtminstone tematiskt landat på en betydligt mer jordnära plats. Sagara är inspirerad och till stora delar bestående av inspelningar han gjort på Java under en studieresa kring den indonesiska gamelan-musiken. Grundidén var att förena gamelans […][...]

Om du tillhör dem som älskade deras självbetitlade debut så kommer inte det här, uppföljaren Portamento som någon stor överraskning. Så klart efterlängtad och säkerligen inte en besvikelse för någon som fallit för deras ettriga soliga Brooklynpop. Det är bara ett år sedan The Drums dök upp och förgyllde sommaren med briljanta popsånger som Let’s […][...]