Det var jobbrelaterade omständigheter som häromdagen ledde fram till att jag blev varse att nytt material med The Appleseed Cast fanns tillgängligt. Och trots att det var länge sedan jag senast stiftade bekantskap med Kansas-kvintetten (Peregrine från 2006) är det ett igenkännande sound jag möts av på Middle States.

Postrocken bandet ägnar sig åt drar lite mer åt det extroverta hållet –vilket i sig är en oxymoron – än, säg, Red Sparowes, Yndi Halda eller svenska pg.lost och mer klassiska låtstrukturer används. Om än i ett utdraget perspektiv. Så är fallet på Middle States, en EP som präglas av fyra spår och tre låtar. Det fjärde, Interlude är, som titeln påskiner, en parentes som tyvärr inte tillför något till helheten.

Däremot utsöndrar titelspåret små glädjetårar hos undertecknad, tårar som minns storheten i Woodland Hunter (Part 2) från Peregrine. Bandet väckor stora känslor med små medel och sköra melodier mitt i en svärta som tränger sig på. Den låten, tillsammans med öppningsspåret End Frigate Constellation visar att The Appleseed Cast inte går att bortse från.

Det var fem år sedan jag i princip överdoserade på bandet. Sedan försvann de ur mitt sikte. Nu när de dykt upp igen kan jag inte sluta lyssna. Och jag gillar’t!