När jag skulle välja det bästa från april till månadssammanfattningen kändes det som att jag inte riktigt hittade rätt.

Det jag tänkte på att jag skulle kunna välja var musikproducenten för Kaliber i P1. För han fick mig att fortsätta lyssna på ett ganska tråkigt inslag om varför brottslingar får för låga straff när de döms till dagsböter. Kaliber hade gjort ett knäck på att brottslingar inte uppger rätt årslön för domstolen när domaren ska fastställa hur stora dagsböterna är. Ämnet var lite intressant, men inte särskilt förvånande och rätt trist över en halvtimme. Men jag fortsatte lyssna för jag ville höra mer … av bakgrundsmusiken.

Jag kunde inte placera det. Och det var för kort för att använda någon tjänst för att hitta det. Min första spontana reaktion var Mogwais Rock Action, men det berodde mest på att jag blandade ihop den med Come On Die Young. Och när jag väl listade ut det hade jag inte skivan i mitt iTunes-bibliotek. Jag fick göra en sån där sak som jag nästan aldrig gör nu för tiden, gå till skivhyllan och plocka fram skivan.

Jag mindes rätt, skivan är fantastisk. Men jag verkar också mints fel, för jag hittar inte avsnittet på Come On Die Young. Så jag började fundera på om det inte kunde vara Neurosis istället? Jag har för mig att Kaliber spelat Neurosis tidigare i sitt program. Så jag plockade fram skivan jag tänkte mig att det skulle kunna vara: A Sun That Never Sets och återigen blir jag helt tagen. Det är också en helt fantastisk skiva. Bombastisk, dystopisk och dallrande i sitt uttryck. Men återigen verkar jag hittat fel. En fantastisk skiva, ja. Men inte rätt.

Jag vet att jag har den här skivan någonstans i min samling. Men jag kunde inte hitta den. Och så kom jag på att jag kanske skulle försöka med min första spontana tanke. Rock Action. Och naturligtvis var det där jag kunde hitta den. Sine Wave.

Så fruktansvärt bra är det. Och jag känner mig väldigt nöjd.

En bakgrundsslinga i ett aktualitetsprogram har lett mig genom timmar av återupptäckande av fantastiska skivor. Och associationsleken har lett mig vidare. Envy, Sunn O))), Mono, Godspeed You Black Emperor!.

Allt för någon halv minuts bakgrundsslinga som återupprepades genom programmet. Det var det bästa i april.

(En lite stympad spellista av det som finns tillgängligt på Spotify bland mitt letande.)

Min andra association satte igång av att jag tittade på det fantastiska omslaget till Jonas Kullhammar Quartets nya skiva. Men det tar vi en annan gång.