Grindcore. Kanske den mest extrema formen av musik som består av traditionella instrument som gitarr, trummor och bas. En fartdåre till musikform som flyter någonstans mellan punk och metal. Vem hade trott att den skulle ta sig in på prisceremonier och nationell TV?

Nasums förra skiva ”Helvete” lyckades med just detta. De hyllades för sin utveckling av grindcoren, där de inte tvekade att dra in element från andra genrer. ”Shift” fortsätter delvis där ”Helvete” tog slut, men är också en tillbakagång.

Raka grindspår varvas med mer utsvävande låtar. ”The Deepest Hole” (signerad Jon Lindqvist) är troligen den mest melodiösa grindlåt som Nasum gjort, kanske den mest melodiösa grindlåten någonsin. Dessutom en riktigt bra låt. ”Twinkle Twinkle Little Scar” bär starka drag av black metal i gitarrerna och lugna videolåten (!) ”Wrath” inleds med ett riff som lika gärna kunde ha kommit från en av de senaste Morbid Angel-plattorna. Variationen är stor och det ska de ha all heder för.

Samtidigt finns det riktiga stänkare på skivan. Det gäller att ha i minnet att detta de facto är en grindcoreskiva. Och en bra sådan.

Framförallt tilltalas jag av låtarna som är på svenska. Det låter helt enkelt mer förbannat på svenska än på engelska. Och förbannat är alltid bra. Även inledande ”Particles”, ”Fury” och ”Pathetic” faller mig särskilt i smaken, medan skivan skulle ha klarat sig bättre utan ”Fight Terror With Terror”. Den är lite väl lugn och skivan stannar upp lite.

Akilleshäl är annars gitarrljudet. Fläskigt om fan, visst, men samtidigt väldigt surrigt och jag saknar det ordentliga bettet och rivet som brukar finnas.

Mikael Nordlander och jag diskuterade ”Shift” i jämförelse med ”Helvete”, en jämförelse som är ganska ofrånkomlig. Jag tyckte ”Shift” var en snabbare och hårdare skiva, medan han tyckte tvärtom. Vi kunde inte enas om vilken som var bäst, men konstaterade ändå att båda två är riktigt bra plattor.