Onödigt. Det är ordet som ligger närmast till hands efter att ha lyssnat om och om igen på Fieldys drömmar. De kvittar. Okej att Cypress Hill rört sig mot någon form av otäck rap-rock och att det därmed finns ett hål att fylla, men då får det allt vara lite bättre än det här.

Jag ger honom en poäng för att han inte gjorde en rap-metall-skiva. Det verkar ju enkelt annars, om rubriken löd ”Korns basist gör rap-metal” hade väl ingen blivit förvånad. Rock n Roll Gangster är framförallt en rap-skiva. Men inte en särskilt bra sådan.

Fieldy är inte den som tidigare krupit fram till micken för att lägga några rim när Korn spelat. Från början tänkte han bara skriva och producera skivan, för att sedan bjuda in MCs för vokalinsatserna. Enligt egen utsaga har han nämligen aldrig rappat förut, men under arbetets gång tyckte han det verkade vara en bra idé att börja själv. I inledande Baby Hugh Hef rappar han ”Got millions in the bank from playing the bass / … / I'm counting my money all the way to the bank / I get everything I want and everything I see / I'm a pimp in my blood, just like Jay-Z / … / I'm like a kid in a candy store if everything was free”. Och där någonstans har vi det. Han gör det här för att han kan. Utan Korns stora fanskara (som man säkert räknar kallt med en hel del nyfikenhetsköp från) och sina egna pengar tror jag han fått mycket svårt att ge ut den här skivan. Från hans sida är det säkert ärligt, i och för sig. Han tycker säkert det här var en bra idé, från start till mål.

Innehållsmässigt kretsar det mest kring braj och nyttjandet av det. Något som får mig att tröttna ganska snart. Produktionen är väl ok, ibland. Musiken är ofta live vilket ger en ganska schysst känsla, men den är inte tillräckligt varierad för att göra något riktigt bra av möjligheterna med instrumenterad hiphop. När han inte producerar själv sitter Polarbear bakom spakarna och enligt Fieldy kommer Infinite Mass gamla producent snart bli stor där borta. Jag tror nog björnen får lyfta sig en hel del för att det skall hända, även om han producerat de bästa spåren på den här skivan.

Jag gillar två spår på skivan. Put a Week on It med San Doobiest från Funkdoobiest som gäst och Child Vigilante där den bästa delen är samplad från Whodini.

Nä, inte skulle jag ha något emot om Fieldy stoppade framtida alster i byrålådan när han lekt i studion och istället koncentrerade sig på att vara förbaskat hård som bassist i Korn. Det är han mycket bättre på.