Oj vad glad jag blir. Jag har inte blivit så glad av svensk popmusik sen jag första gången hörde Thomas Öberg hoppa fem verbala meter upp i luften. Men samtidigt försöker jag bli lite förbannad. Jag försöker för det är liksom utstuderat sött och gulligt. Men det går inte. Jag kan inte hjälpa det. Jag […][...]