Att förhålla sig någorlunda opartisk och kritisk till Thåström är svårt. De flesta svenska skivkritiker får något drömskt i blicken då de hör namnet Thåström – en slags allt-var-bättre-förr-tripp. Därför är det svårt att recensera den här plattan på ett avspänt sätt. Men ok, det förhåller sig så att Thåström efter ett publikt mindre lyckat […][...]