Incognito var länge för mig förknippat med ganska ljummen och trött acid jazz, 32-åriga män i svarta polotröjor med café au lait i strupen som fått tips om att lyssna på bandet från ”en kompis på tidningen café”. Då hette plattan ”Beneath The Surface”, jag var 18 år och helt knäckt av The Chemical Brothers […][...]