För övrigt finns det något väldigt Jack Black-igt över några killar som är trötta på att det inte görs någon äkta hårdrock längre och känner sig kallade till den pretentiösa missionen att sätta ihop det ultimata hårdrocksbandet.

Så var nämligen fallet med Växjökillarna i Bullet när de bildades 2001 och släppte fullängdaren Heading for the top fem år senare. Skivan blev väldigt rosad av kritiker och lyssnare och när Bruce Dickinson spelade bandets låt Turn it up loud i sitt radioprogram och sade att ”Om man saknar AC/DC finns alltid Bullet” var de förmodligen ganska nöjda.

Och visst, Bullet har samma rivighet i riffuppbyggnaderna och samma energi som sina australienska förebilder. Det är hårdrock enligt välkänt recept, ett recept som uppenbarligen aldrig slutar gå hem hos massorna.

Jag tycker att det känns lite tamt stundvis. För hur många snygga Dio-snarlika refränger man snickrar i hop hörs förlagorna så tydligt i musikens fundament att den aldrig överraskar mig tillräckligt för att funka annat som seminostalgisk förfestmusik. Typ.

Hursomhelst är det ett välgjort hantverk med potential att avancera ut i världen ytterligare.

Det börjar ju så bra, med spännande emotionella utfall i de oväntade taktbytena och System of a down-desperation i sångslingorna. De landar någonstans mellan POD och Deftones i ett urtvättat och fantasilöst mischmasch. Där nämnda band når förbi den introspektiva och självömkande misären, fastnar Mnemonic i gnälljud.

Visst, vissa spår rymmer skön bakgrundsljudsångest och lager på lager-effekterna med delikata pianoslingor och raspiga gitarrer höjer betyget något. Men det är ändå den där sortens musik som aldrig berör mig riktigt. Det är kanske inte tillräckligt mycket moll, eller för fantasilöst, jag vet inte. Köpvärt är det då inte.

Mellan de psykotiskt ångestfyllda riffmattorna ryms sataniskt growl kryddad med något slag sköns reverb-effekt som skapar en klaustrofobisk känsla. Kalla elektroniska ljud mixas med rått naturmaterial i form av Meshuggah-påminnande gitarrer på ett lysande sätt. Jag gillar den mjukare Patience som har en skön atmosfär.

Det låter stundvis både nyskapande och modernt, men ibland alltför snarlikt liknande band i den urvattnade genren. När de slänger in en överraskande touch av hardcore lyfter de. De har dessutom gjort sig kända för futuristiska och intressanta skivomslag som både matchar det musikaliska innehållet och höjer helhetsintrycket.

Men faktum är att de dekadent levande och kokaintärda Mötley-herrarna fortfarande har en del kreativa kvalitéer. Det har diskuterats huruvida Vince Neils röst har blivit oanvändbar av de många missbruksåren, men jag tycker fortfarande den har en särpräglad sleaze-emfas.

Låtmaterialet på Saints of Los Angeles är något av det starkaste jag hört på en skiva det här året. Mellan de obekymrat sleazistinna riffmattorna finns en varm lyckokänsla över att ha överlevt ett alldeles för utsvävande rockstjärneliv. Hookande refränger och otroligt sköna melodislingor skapar en mäktig rock’n'roll-kombination.

Visst kan man irritera sig på exceptionellt korkade låttexter; Mutherfucker of the Year, eh? men det rörande snygga introt på The Animal in Me förlåter allt. Det är inte tanklös rock’n'roll. Trots känslan av återanvändning och neogammalt material känns det inte urtvättat.

Ett måste i årets skivskörd!

Operasångerskan Alexandra Eisenstein agerade förut sångerska i mansdominerade metalband men tröttnade på att vara änglalikt kuttersmycke framför de manglande bandmedlemmarna. Hon hyste samtidigt stort hat mot att unga tjejer anser sig trivas med att exploatera sin sexualitet när de i själva verket är offer för patriarkatet. Hon började därför göra feministisk hårdrock solo och skrev en låt som handlade om hora och madonna-kulturen och förtrycket av unga tjejer. Resultatet, My web camera, är en snygg, välproducerad historia som låter som en hybrid av många influenser. Det är melodisk, riffig rock’n’roll med ett sound som påminner om System of a Down, aningen brittisk heavy metal och Foo Fighters fast med mer tyngd i botten. Refrängen är hittig och budskapet går rakt in i mig. Alexandras röst är fantastisk, den låter skönt cynisk och är stundvis snarlik Madonnas.

Det ett ovanligt intelligent initiativ att kombinera hårdrock med feminism på det här sättet, och det har tidigare visat sig vara väldigt lyckat. Se till exempel på Crucified Barbara. The Queen of Hard Rock är kanske ett ganska ambitiöst namn, men med fler verk av den här klassen tror jag att det kan stämma in rätt väl med verkligheten om ett tag. Både hjärna och rock’n’roll.

På skiva kan man nästan känna dödsryckningarna i musikkroppen, så intensivt melankolisk är Ville Valos emfasfulla röst och ljudbild. I juninatten på Hultsfreds största scen är gitarrljudet burkigt och elektroniskt, som i någon slags pinsam midi-version, och de plastiga syntarna äter upp hela ljudbilden. Jag blir nästan generad över hur konstgjort och nästan cover-dåligt musiken stundvis låter.

Valo har nyligen lyckats avbruta ett mångårigt alkoholmissbruk, något som säkert är bra för hans privata mående, men inte för hans inlevelse; stundvis är hans publikkontakt så liten att man knappt noterar att det är han som är frontman.

Mitt i Join me upphör han att sjunga och börjar röka i stället. Engagemanget är med andra ord långt i från på topp. I övrigt är nämnda låt tillsammans med mästerverket Wings of a butterfly de utan tvekan starkaste spåren under den här konserten. Där känner jag i alla fall något av den mäktiga och riffanstrukna melankoli som blivit HIMs signum.

Arch Enemy gör förmodligen ingen i den högst varierande publiken besviken.

Intensiv, blodstinn metalldöds med blixtrande stroboskopeffekter skapar ett eklektiskt och ganska kontrastfyllt framträdande. Mäktigheten och publikkontakten är väl inget att klaga på, men jag kan sakna detaljerna. Det är en röjig konsert, men jag har svårt att fokusera på de där godbitarna som brukar göra sådana här konserter värda att se. De briljanta gitarrlicksen och stämsolona får inget direkt utrymme i scenschowens blixtrande helhet. Chris Amotts bandåtervändande gör framträdandet intressantare, naturligtvis.

Bakom det sinnesjukt mörkmullrande hårda finns råa melodier som tar tag. Angela Gossows djävlulska growlande blir aningen bortmixat, men är annars vasst som vanligt. Jag gillar tältsituationen som skapar en mer koncentrerad, tät inomhuskänsla.

Första natten framled jag under livshotande tillstånd. Troglodytfjortisar med sjuklig besatthet i gamla Markoolio-EM-låtar terroriserade med skoningslös illvilja de sömnbenägna. När de inte kunde sjunga med i de utvecklingsstört simpla låttexterna, som för övrigt alltid består av samma fem bollrelaterade ord, så hittade de på egna, skrattretande förslag. Jag fann för en stund mycket nöje i att jämföra campet med ett slags koncentrationsläger. Vid ingången satt
någon slags övervakare i höga torn, och en självutnämnd lägerofficer ropade ständigt ut lägesrapporter ur megafon. När det började regna, kom ett bestämt ”Det regnar!” ur mistluren.

Jag funderade ett slag på det märkliga i att människor faktiskt verkar vara kapabla att sova en timma per dygn så fort de anländer till ett festivalområde, men förvirringen ersattes snart av mordiskt hat mot den eurotechnoälskande pöbel som nekade mig en enda timmes genomförd sömn. Den togs sedermera igen med öronproppar under eftermiddagen, innan alkoholintaget fortgick och primitiva läten som uttryckte längtan efter konserternas dionysiska hängivning utstöttes.

När man lystrade till samtalsämnena på campet baserades de i åtta fall av tio av exkrementrelaterade ämnen; när jag var på väg till mobilladdningshuset hörde jag två unga herrar diskutera bajs i över femton minuter. Musiken är utan tvekan den högsta formen av utövad kultur som infinner sig på området under dessa dagar.

Sun Tzus bok Krigskonsten, slaget vid Kursk, finska vinterkriget och andra världskriget avhandlas i en orgie av forcerat bombastiska syntmattor och halvtråkiga solon. Introlåten är kryddad med en sval kvinnoröst som läser ett utdrag ur Krigskonsten (som verkar vara en ganska basic instruktionsbok, faktiskt) som bara förstärker ostigheten.

Bandet når tyvärr inte upp till den mäktiga stridsberedda känsla som infann sig på Primo Victoria, den som hos band som Manowar nästan gör mig beredd att dö för mitt land.

Somliga refränger håller bättre, som Cliffs of Gallipoli. Det är faktiskt ett ganska fint stycke, med ett löp effektiva ackord, fungerande mjukt piano i botten och en så snygg soloslinga att jag nästan blir sugen på att ta fram mina gamla samlarkort med andra världskriget-generaler igen.

Tyvärr är resten av skivan rätt tam och inte alls så tung som jag önskat.

Därför blev jag väldigt sugen när jag läste promoinformationen för Crystallion, som utlovade mäktig power metal inspirerad av Rhapsody, Stratovarius och Sonata Arctica och ”stor musikalisk passion och gamla myter om tempelriddarna”.

Öh, resultatet verkar vara ganska långt från den ursprungliga målsättningen. Ett visserligen mäktigt instrumentalt intro följs av en mjäkig, tandlös Stratovarius-pastisch som inte har tillstymmelse till den tyngd som återfinns hos nämnda band. Sångaren Thomas Strübler tar i av alla krafter för att åstadkomma det där omfångsrika ödesdigra soundet man hittar i exempelvis Timo Kotipeltos stämma, med ett synnerligen tamt slutresultat.

Det 16-delsbaserade staccatospelet är visserligen stundvis nära att föra in musiken i sådana där befriande intensiva Helloweenska faser som man längtar efter. Men för tråkiga melodier i botten och monotont rifftugg frammanar snarare sömnighet än den utlovade känslan av ärofullhet och seger som tempelriddarna säkert kände när de kristnade muslimerna eller vad det nu var de hade för sig.

Skivan lyfter definitivt med kraftfulla The Battle – Higher Than The Sky. Det är tyvärr en kortvarig lättnad innan besvikelsen återträder. Vattnigare power metal får man leta efter.

Deras musik är en förvånansvärt välavvägd blandning mellan tung rock och pop, något som inte sällan misslyckas i andra bands fall. Här är mixen stundvis nära perfektion. När den inte låter som sockerpop med Bryan Adams-riff, som under skivans avslutande låtar, vill säga

Det finns nerv och en dynamik i musiken som ibland ursäktar mjukheten. Fångande refränger med emotionella, mörka gitarrfonder harmonierar snyggt. De melankoliska stämningarna gör sig bäst till de tyngre låtarna, då accentuerar de känslan fint. Som på Call heaven till exempel. Den kunde vara hämtad ur HIMs Dark Light.

Musiken är definitivt en större behållning än texterna, som enligt sångaren är baserade på tillvarons humörsvängande bergochdalbana. ”Ibland så är vardagen deppig och grå medan andra dagar så skiner solen lite mera”, som han uttryckte det i en intervju häromåret.

Skivan hade vunnit på mer tyngd och mindre elektroniska partier. Då skulle den nog kunna göra succé inte endast hos yngre emo-kids nyss urstigna ur Idol-popåldern, utan kanske även hos äldre lyssnare utan begär efter stenhårda riff.

De blodtörstiga, assonanta moshpartierna samsas med synthiga temposkiftningar i mjukt melodiskt och långa, sorgsna solopartier. Laiho har sagt att han kände sig särskilt aggressiv när han skrev materialet på deras sjätte studioalbum, och det undgår nog inte någon. Det är lika delar söndertuggande stenhårt och emotionellt djupdyk, vilket faller mig på läppen perfekt. Skivan innehåller en del nostalgiskt återblickande på Bodombarnens thrashigare period, men uppmjukat av melodiska stämningar som stundvis minner om lite mer avlägset besläktade band. Jag tänker nästan Stratovarius och Wintersun ibland. Det desillusionerade introt till Banned from heaven fullkomligt älskar jag.

Mellan de grövre agressiva partierna kan man urskilja ett slags längtande, sorgsen melankoli som påminner om deras tidigare, neoklassika inslag och måhända är sprungen ur den årstidsbundna depression som det mörka Finland bjuder sina invånare på. Roope Latvalas solon genomsyras av den känslan, och den är stundvis mäktig. Roadkill morning bergtar mig, i synnerhet solot. Hela låten byggs upp av ursinnigt tajt blastbeat och skälvande raseri.

Jag tycker dock att idéerna verkar tryta stundvis på Blooddrunk. Ibland blir moshandet lite väl monotont, trots de många tempovariationerna. Den är långtifrån så spännande som Follow the Reaper var.

Det är skön, proggressiv och slamrig hårdrock, genomsyrad av stoner. I bland påminner de nästan om Dungen. Det finns en slags uppgivenhet i de monotona, mantraliknande texterna som ger ett autentiskt intryck. Det är samtidigt gladare än Witchcraft. Blue Cheer, November och Dag Vag hittas även bland influenserna.

Texterna gör sig väldigt bra till uttrycksformen. Det fläskigt skramliga arrangemanget är dock nästan lite för replokal för min smak. Upprepningarna blir lite väl många i bland.

Starkt helhetsintryck dock.

I feel like shit,
but at least I feel something.

Yes. Anders Fridén har inte fått slut på ångest ännu.

Det är min första tanke när Disconnecteds hookande refräng leder in mig i göteborgsbrödernas purfärska nya material efter två år av svår väntan. Med ett frustrerat ångeststinnt rifftugg hugger de sig in i min bröstkorg ännu en gång, och vad jag har saknat det där soundet; det melankoliska, syntanstrukna råa.

Anders har fortfarande samma skälvande desperation i growlet och ljudbilden är en vid rymd av tyngd och melodi. Jesper Strömblads sorgsna gitarrfills och avancerade låtuppbyggnader ger ett fruktansvärt gediget helhetsintryck. I’m the highway minner mig om mina tidiga tonår med Soundtrack to your escape, andra för tankarna till Come Clarity. Det är verkligen en syntes mellan de två senaste skivorna; ett perfekt nygammalt ljud.

De Everlost-påminnande mellanspelen är sorgset spruckna och Pallar Anders visa- mörka. De mynnar ut i refränger som ofta är gåshudsframkallande mäktigt arrangerade, som gjorda för arenarock. Då tänker jag särskilt på gastkramande vackra Alias och Delight and angers. Move through me är som hämtad ur Reroute to remain.

Anders har som vanligt inte sparat på psykologiskt djup och poetisk touch i texterna och jag har verkligen svårt att förstå att de övriga bandmedlemmarna inte ”bryr sig om dem särskilt mycket”, som Anders berättade när jag pratade med honom för någon månad sedan.
Det mangainspirerade omslaget har jag dock svårt för, det är för mycket serietidning.

Men det gör inte så mycket. Musiken är ju, inte helt oväntat, så bra att jag faktiskt får tårar i ögonen vid ett par tillfällen.

Hjältarna har återvänt.

Efter två år av väntan släpper In Flames sitt efterlängtade nionde album, A Sense of Purpose, i april. Nysläppta singeln The Mirrors Truth triggade massornas förväntningar ytterligare. Något försenat, på grund av att Jesper Strömblad måste avsluta sitt World of Warcraft-spelande, börjar min intervju med bandet på ett öststatligt sparsmakat skivbolagskontor.

– Jag har gjort elva intervjuer under sex timmars tid idag, säger Jesper trött.
Han öppnar en öl och förklarar att rockstjärnejobbet inte är särskilt glamoröst, men att det är ett val de har gjort, även om det medger vissa uppoffringar.
– Det tuffaste är hemlängtan, den gör mig illamående. Man missar ju sex månader av sina barns uppväxt när man turnerar, och det händer ju så mycket i den åldern. Under den tiden går vi upp klockan tre på eftermiddagarna och knäcker första ölen för att börja repa vid sex.

Det levernet är troligen inget som passar en vanlig familjefader, men så är inte heller en turnerande metalmusiker särskilt representativ för fadersgestalten. Likt ett familjeliv växer en gemenskap fram när man är på vägarna med ett band, berättar Anders Fridén.
– In Flames är som en familj och i vilken familj som helst blir det en del gnabbande när man umgås länge, någon har snott någons dvd-film och städar inte efter sig och så vidare. Mycket av tiden i bussen går åt till dvd-boxar och Xbox-spelande.
Även Anders säger att saknaden är påtaglig och en del av det beror på den moderna teknologin. Även om internet, e-post och mobiltelefoner gör oss mer tillgängliga, finns det en baksida också, menar sångaren.
– Det var nästan bättre innan det fanns mobiltelefoner, för när man pratar varje dag blir familjen så nära men ändå oåtkomlig.
Föräldrarskapet är även en inspirationskälla, fortsätter han
– När man blir pappa får man nya perspektiv på livet. Jag undrar vad det är för värld som min dotter egentligen ska växa upp i. Den låt jag är mest nöjd med någonsin är absolut Come Clarity, den skrev jag till min dotter och jag fick in några snygga liknelser i den som jag är väldigt nöjd med. Utöver det inspirerar omgivningen mycket; när man frågar folk hur läget är så är det ju ofta jobbigt och tungt. Alla har ont någonstans. Det genomsyrar ju verkligen det jag gör, det är skitsvårt att skriva positivt. Det är ett privilegium att ha möjlighet att skriva av sig. Jag har alltid skrivit i metaforer, det gör att man inte måste känna mig och mitt liv för att förstå texterna.
Det psykologiska djupet och den poetiska tonen i In Flames-texterna gör det lätt att tro att Anders är inspirerad av litteratur eller lyrik. Men så ligger det inte till, fortsätter han.
- Alice in Chains låttexter inspirerar mig mycket. Jag läser inte så mycket, verkligen ingen poesi eller något sådant, möjligen standarddeckare och musikdokumentärer.

Vad är det som gör att det fortfarande är värt att leva det strävsamma rockstjärnelivet efter arton år?
- Det blir ett politiskt korrekt svar, men det är nog allt som vi har förmånen att uppleva, säger Anders . Att få titta ut över Grand canyon enda dagen och spela Black Jack i Vegas nästa. Men när man är där tar man det faktiskt lite för givet. Vi har världen som arbetsplats.
Att inspirera andra skapar också mening, menar Jesper.
- När människor berättar att de börjat spela gitarr på grund av In Flames till exempel. Den finaste komplimang jag fått var en kille i USA som kom fram till mig med sin gravida fru och pekade på hennes mage och berättade att barnet skulle heta Jesper.
– Det är stort att få träffa dem man själv ser upp till också, säger Anders. När vi träffar dem som vi beundrar är det liksom ”Fan, vad coolt, spelar du också i band?”, skrattar han.
- En lite hemsk grej var när jag blev inbjuden att spela poker med några killar. När jag kom till backstagebordet visade det sig att det var Jerry Cantrell i Alice in Chains, vilket är ett av banden jag håller närmast. Jag blev lite skakis, och när vi spelade slog jag ut honom! Herrejävlar.

Efter syntiga Soundtrack to your Escape och gitarrbaserade Come Clarity blev A Sense of Purpose som en slags syntes, berättar Jesper och förklarar hur de ville behålla en form som de hittade när de gjorde Come Clarity, melodierna i synnerhet. En egen studio gjorde att musikskapandet blev mer hantverk för första gången på flera plattor och att mer utrymme för improvisation lösgjordes. Alla sångmelodier skrevs i studion, liksom solona. Råmaterialet gjordes med trummaskin och slaskgitarr och sedan spelades allt in en gång till med riktiga trummor. De ville föra in en del akustiska inslag, vilket bland annat hörs på The Chosen Pessimist, Jespers personliga favorit från skivan.
Den har ett sound som påminner lite om Everlost, en låt från tidiga Lunar Strain.
–Jo visst, vi har ju vårt bagage med oss, vår historia hänger med, säger Jesper. The Chosen Pessimist var en utmaning att göra, den blev väldigt bra känslomässigt och textmässigt och den är väldigt lång. Jag är för övrigt 100 procent nöjd med hela skivan. Alla i bandet har utvecklats som musiker och gitarrspelet har varit väldigt tekniskt krävande.

Den nionde skivan bryter inte direkt In Flames-traditionen med ångeststinna texter och nattsvarta mollmassiv.
- Man får aldrig slut på ångest att skriva om, säger Jesper och blinkar till när han bländas av dagsljuset som silas in genom persiennerna.
– Den förvärras snarare med åren. Samtidigt är det klart att man har skrivit om mycket redan, så det försvårar ju delvis.
I en intervju i Close Up-magazine för några år sedan berättade Anders att han periodvis mått själsligt dåligt.
– Texterna har förändrats från de tidigare albumen, jag hoppas att man ser någon form av ljus i de nyare texterna. Jag har ständigt en satellit uppkopplad för att få nya intryck till texter, men inspireras samtidigt av saker som jag upplevde när jag var yngre. Jag vill ha en poetisk touch när jag uttrycker mörkret. Det kan lätt bli töntigt, det är en svår balansgång.
Det hårda turnélivet är inte oförenligt med en kontemplativ tillvaro som inåtblickande textförfattare, förklarar Anders.
– Jag har mycket tid till att fundera över saker under dagarna. På kvällen i turnébussen samlar jag ihop det och skriver texterna. Huvudtemat på skivan är precis som förut mitt liv och det som händer omkring mig. Det kan hända att jag får en idé till en strof när som helst, precis som Jesper får ett riff på huvudet då och då, sedan sätter man ihop det. Sedan gäller det att få ett schysst flow med orden, det är en del pusslande. Och ibland när jag låter en text vila ett tag och läser den senare kan jag tänka: Hur fan tänkte jag då?
I den melodiska metalfalangen finns en tradition att basera texterna på medeltidsanknutna ämnen som drakar, svärd och demoner. Det är inget som lockar Anders.
- Jag vet ju inget om sånt! Texterna är verkligen skitviktiga för mig. Jag pratar aldrig med någon om texterna heller. Killarna i bandet bryr sig ärligt talat inte så mycket om mina texter, men när de fått läsa dem i konvolutet efter att skivan är klar har det hänt att de frågat hur jag egentligen mår.

Det finns en del existentialism och funderingar kring livet i era texter. Tror ni på någon högre makt?
– Efter döden så tror jag ju inte att man äts upp av maskar och sen är det slut, säger Jesper.
- Men vad som händer vet jag inte och jag funderar inte så mycket på det där. De tio budorden är bara sunt förnuft, alla försöker vara bra människor. Många band inspireras av satanism, men det har aldrig lockat. Visst handlar den om egoism mycket men mest om själförtroende, att inte låta sig begränsas så mycket av samhällskonventionerna. Man är full av naturlig instinkt och blir hämmad av samhället.

Att hämmas av andras åsikter är inget som kännetecknar In Flames. De har ofta anklagats för att ha svängt åt nu metal-hållet och blivit för kommersiella, men säger sig bara skratta åt alla typer av klagomål. På en konsert häromåret bar de t-shirts med citat från en recensent som sågat dem.
När blev ni senast arga för något ni läste om In Flames?
– Man kollar ju runt på olika forum och kollar vad förskolebarnen skriver, säger Anders. En snubbe på något internetforum tyckte att vi hade svikit våra rötter och inte var ärliga mot publiken. Som att vi bedriver en service, för att folk ska köpa den! Men vi sover bra ändå liksom.
– De vet inte hur mycket skit som ligger bakom det färdiga materialet, om de bara visste hur det är att leva på vägarna! säger Jesper, och fortsätter;
– Vi levde på kranvatten och nudlar i fem år och nu lever vi i anarki. Men det är totalt oglamouröst, vi sitter inte hemma och väntar på att tio miljoner ska dimpa ner, jag blir sur på de som tror att vi lever så, och på de som klagar på att vi blivit för kommersiella. Vi har åldrats 25 år under tiden med In flames. Men samtidigt, folk nöjer sig med sina nio-till-femjobb och två veckors semester medan de drömmer om något annat. Vi lever vår dröm, säger Jesper.

In flames turnerar fortfarande stora delar av året, i vintras i Ryssland och i vår i Nordamerika tillsammans med Megadeth, Children of Bodom och High on fire. Anders berättar att konserten på Ullevi för ett par år sedan gav honom den största kicken han fått någonsin av en konsert, mycket beroende på att han trodde att Ullevi var helt ointagligt.
–. Jag är aldrig nervös innan konserter, när jag kliver ut på scen har jag inte en tanke i huvudet, är helt blank och exalterad. Vi är inte ett sånt där band som håller varandra om ryggen och drar ramsor innan vi går ut på scen. Att spela med Slayer och Priest är också nåt att berätta för barnbarnen. Men de mindre, svettiga klubbspelningarna då man är nära publiken gillar jag mycket också, som under Sverige-Norge-rundan vi gjorde för ett tag sedan.

I dagens musikindustri blir image allt viktigare, något som Anders inte tycker att In Flames bryr sig om. Han anser dem vara hundra procent imagelösa och dessutom världens ödmjukaste band, som inte skulle ha förändrat sig ens om de sålt fyrtio miljoner skivor. Samtidigt inser han att den bild media förmedlar av honom och de andra kan bli snedvriden.
- När det ska tas foton och man är extremt bakfull och andas sprit och bara vill vara hemma och slappa är det svårt att ge ett bra intryck. Vår självbild har dock inte förändrats av våra framgångar. Vi är inte in it for the drugs, vi kunde ta mer plats men det vill vi inte, avslutar han.

Vilken In Flames-låt är du mest nöjd med någonsin, Jesper?
– Svårt, men det är nog Moonshield. Med facit i hand ser jag att den är väldigt skumt uppbyggd och jag fattar inte egentligen hur jag gjorde den, den är väldigt mogen. Min farfar och pappa var spelemän och jag fick min första fiol när jag var fem. Idag känns det synd att jag slutade, men på den tiden resonerade man ju att det fick man inga brudar av. Vi har gjort nya versioner gamla folkvisor, Hårgalåten och Pallar Anders visa till exempel.
Jag har alltid undrat vad den sistnämnda handlar om.
– Om en fredlös man som flyr skogen efter något slags crime of passion. Jag hörde den på buzuki , ett slags gitarrinstrument, med en tjej som sjöng för många år sedan och tänkte att den där ska jag göra något av! Jag har ju fört farfars arv vidare, kanske till många sjuttonåriga hårdrockare som inte skulle lyssnat på folkmusik annars. Det är dock inget som influerar oss längre.

Trots att metal som er faktiskt vidareför en nationalskatt av gammalt svenskt kulturarv tas den inte så ofta in i finrummet. Hur kändes det därför att få regeringens exportpris?
– Det var ett jättekul erkännande så klart, säger Jesper. Man blir aldrig profet i sin egen hemstad men vi lyckades, det är fortfarande svårt att ta in att man kommit någon vart. Vi vet inte hur länge vi kommer att fortsätta. Det blir aldrig tråkigt, men vi kommer ju inte fortsätta i 180 knyck, man gör inga bra låtar då. På A Sense of Purpose hade vi verkligen inte några sådana svårigheter; däremot det delikata problemet att vi tvingades välja bort låtar, vi var så nöjda med alla sjutton.

Intervjutiden är över. Jesper öppnar ännu en öl och sjunker in i World of Warcraft igen för en stunds paus innan det är dags för nästa halvtimme av rutinmässig självutlämning. Något säger mig att det är lär dröja innan det finns tid för kvalitetstid med familjen igen.

Assailant lyckas med det svåra företaget att kombinera aggressivt trashriffiga låtuppbyggnader med hookande refränger och industrisyntar. Skönt melankoliska harmonier med mäktigt rifftugg och fruktansvärt snygga soloslingor ger ett kraftufullt fullspäckat paket med metal. Ibland tänker jag att de låter som In Flames skulle ha gjort om de hängett sig åt synteriet mer, som på somliga bitar av Soundtrack to your Escape.

Samtidigt är Assailant hårdare än så. Mina tankar förs till Panteras brutalitet. Även power metal såsom Nocturnal Rites, som liksom Assailant härstammar från Umeå, gör sig påmind.

From the Hour of Birth är tungt groovig och Catch 22 briserar i crescendoliknande mäktiga refränger. Ibland önskar jag att de hade skippat segdragna Masterplan-melodiska låtinledningar, det är när de ohämmat tuggar sönder refrängerna med elakt riffmangel som jag mår riktigt bra. Evergrey hörs också bland influenserna. Det är en hybrid av det bästa från mina favoritvärldar och ett band med potential att bli mycket större än vad de är.

Trots alla tvivel visade sig Soundborne vara allt annat än en besvikelse; deras tunga, lekfulla experimentrock leder kanske inte in mig i de utlovade känslomässiga lägena, men bjuder på tät och välkomponerad musik full av oväntade vändningar. De mjukare akustiska partierna påminnner starkt om de dylika på landsmännens Pagans Minds tidiga verk och samma skönt ovästerländska skalor och övertonslekar kryddar helheten rejält. Den mäktiga tyngden med folkloresound påminner nästan om Led Zeppelin och solona är stundvis gåshudsbra. Precis som In Flames lyckas de transponera gammal folkmusik till en fräsch slutprodukt. Att det är helinstrumentalt gör det inte mindre intressant, musiken talar helt för sig själv. Ett Hammerfall i mer symfonisk och proggressiv tappning, med betydligt mer djup.

Hallucinations är mixad av duktiga Daniel Bergstrand som tidigare tagit hand om mixningen av In Flames. Slutresultatet är nära fulländat även om jag stundvis skulle önskat att tyngden var mindre indränkt i avantgardism.

Bandet är färskt som nysnö, bildade i Alvesta 2005, men det gedigna soundet och den beroendeframkallande hittiga refrängen indikerar långt mycket mer erfarenhet. Jag kommer osökt att tänka på Dokken. Sångerskan Cindis hesa, kraftfulla röst minner om Lita Ford och är verkligen kronan på verket. Den här åttiotalsstinna glam/sleazerocken har hög densitet av effektiva riff och mäktig arenakänsla och hookar mig snabbare än Crazy Lixx gjorde när jag hörde dem första gången.

Om jag inte kände till Vanity BLVDs ålder och härkomst skulle jag lätt kunna tro att de var sprungna ur glamrockens guldålder, som i och för sig fått en svensk revival på senare år.
Märkligt att så här mästerligt utförd och sällsynt högkvalitativ glam inte slagit igenom rejält för länge sedan. De upptäcktes bland annat av Ryan Roxie från Alice Cooper och den kommande debutskivan producerades av Europe-producenten Chris Laney.
Om skivan håller lika hög standard som singeln kommer jag hjula av glädje.

Missa inte! Och glöm inte att rösta på bandet som akt på Sweden Rock festival i sommar, länk finns till höger.

Bullet for My Valentines nya skiva lever upp till nämnda beskrivning. Walesarna levererar vad som önskas av likväl fjortonåringar som äldre konsumenter; ett löp intelligent konstruerade screamo-doftande spår med på grammet rätt tyngd och ofta oförskämt catchiga refränger, bland så nära Maiden att man undrar var copyrightpolisen håller hus.

Få genrer kan väl uttrycka tonårsangst lika bra som den BFMV härrör från, där de emotionella ångestlängtanvrålen ackompanjeras av tuggande emogitarrer och melodiösa slingor i botten. Det är perfekt musik att börja tycka om när man vuxit ifrån HIM.

Pantera-doftande titelspåret har en mjuk, ödslig sorgsenhet som fungerar bra som uppvärmning inför metodiskt uppbyggda Eye of the Storm som hjärtslagsdundrar rakt in i något som påminner mig om något från Ride the Lightning. Jag gillar blandningen av spruckna desillusionerade sologitarrer och rent mosh.

Scream Aim Fire är tyngre än skiva ett och har ett mindre mått mindre dynamik och överraskningar än den, men är på det hela taget en välinvesterad timma metal.

Sångerskan Veronica Freeman imponerar med sin testosteronstinnt mörka och kraftfulla stämma. Hennes register sträcker sig så långt ned att jag vid första lyssningen trodde att rösten tillhörde en man. Djävulskt snygga leadslingor ihop med frammanglande riff skapar stämningar som kunde vara hämtade ur någon Dream Theater-historia och leder obehindrat fram till så snygga gitarrmöten att det känns i hela kroppen.

Det mjukt österländskt instrumentala introt gör mig oförberedd på käftsmällande Shell Shock och påföljande fulländade Burn it Out. Med sin oemotståndligt kraftfulla basgång i kombination med kompromisslöst groovig och lyckoframkallande riffhantering sopar den banan med all metal jag hört den senaste tiden. Den nihilistiska och attitydstinna Nobodys Victim låter som en hybrid av något som Megadeth och Velvet Revolver hade kunnat skapa.

Jag kan föreställa mig hur de elektroniska introsyntslingorna irriterar många metallhuvuden där ute, själv tycker jag bara att de är ett intressant extra lager. Skivan är fylld av koncentrerad mörk metalenergi som frigörs i kroppen som ett effektivt virus, särskilt på Accept-covern Balls To the Wall och Bare Bones. Några av medlemmarna kommer från ett gammalt Dio-tributeband och jag tycker mig ana samma diaboliska tritonusmörka känsla som man hittar på Holy Diver-plattan i Seasons of Tragedy.

Pur metall, helt enkelt.

Bönerna har uppenbarligen blivit hörda för bandets tredje fullängdare är något av det starkare svenska jag hört på länge. Det är högklassig riffig och stenhård hardcore light med anslag av screamo och emo. Just de två sistnämnda genrebeteckningarna tycker jag ibland kan ha en tendens att skapa ett gnälligt sound i kombination, men Mammuth faller aldrig i fällan.

Fantastiskt snygga och svårmodiga stämningar möter refränger som sätter sig omedelbart i en melankolisk mästerlig käftsmäll. Sångaren Jacobsson har en ung men kraftfull stämma som framkallar heligt snygga möten med leadgitarren.

Jag ska inte göra någon förutsägbar liknelse med POD, men någonstans kan jag finna likheter i den vemodiga och lite uppgivna hjärtroten i musiken. Kanske är det just the passion of the Christ som behövs för att skapa den där mäktiga ödesdigra gåshudskänslan .

Här och var hörs det extra tydligt att Queens of the Stone Age och Refused har gjort avtryck. Den dunkelt fuzziga QOTSA-känslan gör sig väldigt bra på I am och i Cord Of Three är hårt och mjukt så snyggt sammanfogat att vi närmar oss ett hallelujah moment.

För några år sedan ville Mammuth inte spela för okristen publik då de tyckte att det kändes meningslöst om inte publiken kunde ta till sig budskapet. Jag tycker att det är tur att de ändrade sig, nu när de har turnerat Europa runt och är på väg uppåt. Jag tänker på de otaliga andra yngre svenska rockband som blivit lovordade som nästa stora svenska rockexport och hoppas att Mammuth kan kandidera. Att ge sig på amerikat vore kanske en god idé; efter 11 september har kristen rock sålt bättre än någonsin i USA (medan Marilyn Mansons skivförsäljning gått spikrakt neråt, så klart).

Här och var tycker jag mig höra en Placebo-hint. Jag är en distjunkie och gillar hur den fuzziga stonerdisten blyinfattar de från början ganska mjuka låtkonstruktionerna. Det påminner tidvis starkt om The White Stripes men den psykedeliskt dimmiga ljudbilden för även tankarna till ökenrock och Queens of the Stone Age. Cosmic Erosion är rock av den gamla skolan.

Akustiska utsvävanden möter rispigt tungt och skapar en brutalt eklektisk fusion. Stundvis låter de som ett groovigt Beatles, i bland nästan ett poppigare Truckfighters. Jag kommer även att tänka på sydstatiga Kings of Leon av någon anledning. Det är något väldigt effektivt med raspig stonergitarr. Det är som bas, det går rakt in.

Tråkiga sekunder är lätträknade på den här skivan. Doomsday och Scrapyard King är höjdpunkter.

Det är just vad som sker när jag sätter i Diablo Swing Orchestra i min julsångssönderspelade stereo. The Butcher’s Ballroom är något så exceptionellt konstigt som en eklektisk mix-up av mexikanskt stomp, vilda blåsinstrument och heavy metal i en intensiv kärleksakt med hammondorglar och en gothig operasång. De flamencostudsande rytmerna och renässansiga spanska gitarrerna ger en helt ny dimension åt begreppet avantgardism. Bandet skriver skamlöst om alla existerande regler för vad ett metalband får och inte får göra.

Det progressiva irrfärderna är njutbart överraskande och inslagen av arabiska skalor, stråkar och mörka, mullrande ljud från australienska blåsinstrument skapar en tät atmosfärisk spänning. Zodiac Virtues påminner mig om den taktfast rullande melankolin i Epicas Consign to oblivion.

Den mästerliga instrumenthanteringen skapar perfekt balans uti varenda minsta triol. Jag suckar ofta av välbehag när de lyckas få instrument av helt olika slag samverka med fantastiskt synkande resultat. Det hela vilar på en byggnadskonstruktion av hejdlös swing. Jazzmetal har aldrig låtit bättre. Psycore och Progrram är tama och fega i jämförelse.

Det är bara att sparka ut en av skivorna från min årsbästalista till förmån för The Butcher’s Ballroom. Det här fantastiska pandemoniumet är ett innovativt och modigt mästerverk.

The Aftermath Odyssey är en konceptplatta som handlar om kärlek, hat och svek i efterföljderna av en kärnvapenkatastrof som utraderat nästan hela mänskligheten. Svulstigt är bara förnamnet och alla mina favoritkomponenter finns med i receptet; ett fundament av mörka mullrande gitarrmattor, symfoniska partier som övergår i tyngd, atmosfäriska stämningar med obligatoriska Masterplan-påminnande syntar, väldigt ambitiös falsettsång och en desperat, vacker kvinnlig stämma (”Sara” enligt konvolutet, har hon inget efternamn eller?!) på mäktiga Soulmates som för tankarna till Evergreys odödliga For every Tear that Falls.

Den postapokalyptiska historien berättas med pretentioner värdiga Queensrÿches Operation Mindcrime. Jag påminns även av Redemption. Den mäktigt dystopiska känslan kommer till sin rätt bäst på Confessions, The Wanderer och War of the Wastelands.

Att skapa en konceptskiva måste vara lite som att skriva en roman – att lägga på lager på lager av känslor, tyngd, intrig och röd tråd. De har verkligen filat på varenda detalj, med mängder av pålagda ljudeffekter som kunde varit hämtade ur valfri katastroffilm.

Jag är ganska tolerant mot överarbetad och svulstigt episk musik, men i längden blir jag något trött på Nielz Lindströms till bristningsgränsen emotionellt överladdade stämma, att vissa av låtarna nästan bara är introliknande ljudeffekter, och texterna som är lite väl klyschiga i bland. Historien tar över musiken lite för mycket och jag saknar tyngden och de oförglömliga melodier man hittar på liknande skivor, som Evergreys The Dark Discovery.

Ungefär så låter Primordial. Det irländska bandet har snart sexton år på nacken och spelar enligt genrebeteckningen melodisk svartmetall, men låter synnerligen death-och thrashinspirerade. De använder sig av väldigt många lager av dimmiga distmattor, 6/8-taktstrummande och ett fundament av melankoliska melodistrukturer. Den dimmiga ljudbilden blir enerverande i längden, musiken känns liksom inpackad.

De har en fäbless för väldigt långa intron, som ibland plötsligt tar slut och får mig att inse att det visst var hela låten. Gäsp.

Jag gillar de dundrande baskaggarna och det mäktiga drivet på Traitor’s Gate, och på No Nation on this Earth är melodi och tyngd så mästerligt ihopvävt att Mikael Åkerfeldt hade blivit stolt. När de lyckas med den fusionen blir resultatet melankoliskt och mäktigt på samma sätt som på deras tidigare pärlor Gods to the Godless och Autumns Ablaze. Dessvärre finns det få saker som intresserar mig lika mycket som de två sista spåren.

Det påminner lite om novembervädret. Det melankoliskt gråa är ganska vackert ett par dagar. Sedan tröttnar man och vill flytta till sydeuropa.

Det är dock svårt att neka till att Göteborgskillarna sällan misslyckas med sitt hantverk. Nya skivan är en tyngre och ännu riffstinnare sleaze- och punkdoftande hårdrockshistoria där de refrängerna kommer snabbare än knytnävsslag på bakgården till en rockklubb. Den spejsiga synten i introt är en häftig kontrast till den massiva riffattacken som kom att knocka mitt söndagsbakfulla huvud. Jocke Berg mässar aggressivt ut sitt I Don’t Need No God Damn Company och jag nickar instämmande. Trummorna är feta och Silvers solon sitter där de ska.

Refrängerna är mindre catchiga och riffen mer tuggande tunga än Backyard Babies och de hos andra liknande band. Mindre plast och hårsprej till förmån för mer hårdvara, som bara är trivsamt i längden. Gammal Skid Row-doftande skåpmat blandas runt i grytan och jag blir tillräckligt nostalgisk för att det ska kompensera bristen på innovation. Bland de mer överraskande inspirationerna hörs Sepultura och ett The Four Horsemen-aktigt riff på Medicate me. Jag skulle personligen föredragit mer rock’n'roll i det hela.

Sophisticated Ladies är ett starkt spår, trots att jag alltid är så trött på samplade ljud av kvinnliga sexstön i musik. Nicky Wicked från Crucified Barbara är upphovskvinnan till dessa. Jag tycker att det känns kukrocks-förutsägbart och känns på något sätt ännu märkligare när man vet att sångaren Jocke Berg är småbarnspappa till en dotter. Det känns lite teater över det hela, ungefär som när Snoop Dogg fortsätter att rappa om sina hoes and bitches trots att han har barn och familj.

Promobilderna lever upp till varje sleazejunkies förväntningar med för stora tatueringar och pastellfärgade bandanas. Det är lite av det som gör det svårt för mig att älska sån här musik helhjärtat. Släng i förutsägbara beståndsdelar och ut kommer ingenting som överraskar särskilt. Men det är trots allt en sällsynt kvalitativ och hårdsmält exportvara.

Men jag gillar det jag hör. Det är hårdrock av den gamla skolan med nästan LA-doftande sleazekänsla och refränger som sätter sig. Stundvis påminner det svagt om Velvet Revolver och Pure Inc. När de försöker sig på mjukare partier blir det sömnframkallande, som så ofta med band ur den här genren. Ballader funkade bäst på åttiotalet.

AC/DC-inspirationen hörs tydligt, bland annat på Bridges Burning . Det känns ofta ganska förutsägbart, helt enligt rock’n’roll-formulär 1 a. Men jag måste erkänna att jag är ganska svag för just det receptet. Det är ingen stilbildande eller nyskapande musik direkt, inspirationen och idéerna är lätta att utkristallisera. Men vad är felet med det egentligen? De gamla hjältarna dör snart och det är bara bra att någon för vidare traditionen, även om det kanske inte blir i hundraprocentigt innovativ, nyskapande form.

Sångaren Gianni Pontillo är fantastisk och får mig att tänka på Robert Plant och Scott Weiland.

Skivan är svår att motstå för någon med basalt behov av klassisk hårdrock och jag skulle mycket hellre rekommendera den än till exempel Velvet Revolvers hajpade senaste.

Då damp superhajpade Avatar ned med en olycksbådande duns i min brevlåda. De stämmer precis in på den ovan nämnda fruktade beskrivningen och jag började lyssna med saxen i högsta hugg. Men faktiskt så överraskar de här artonåriga västkustgossarna mig ganska positivt.

Visst är mycket snarlikt det purfärska bandets förväntade influenser, Children of Bodom, Gardenian och In Flames däribland. Här och var hittar jag sinnrikt utformade detaljer som tyder på att de skulle kunna ha tagit ut svängarna ytterligare och fått ett ännu mer spännande resultat. One/One/One/Three dundrar rakt in i hjärtat på mig och Johannes Eckerström har en Anders Fridénskt ångestfylld stämma som imponerar. Vissa partier smälter jag fullkomligt för, som det akustiska introt på As it is , och solot på I Still Hate You . Då skapar de den där dödsmelodiska gastkramande känslan som gjort deras föregångare så stora.

Flera göteborgsdödsband, exempelvis Dark Tranquillity, har blivit kända för sina sällsynt djupa och komplexa texter. Avatars lyrik imponerar tyvärr inte riktigt lika mycket på mig.

Ur Schlacht :

Under the butchers knife
Life is more present than ever

Ur In Flames – The jester race

Vanities in extreme formations
ride into tomorrow’s rigid great face
The Machinery outlives the futile scripts
of our dying jester race

Introt i Letters From Neverend påminner svagt om In Flames’ folkmusikinslag, som visat sig vara lysande i fusion med tugg-gitarrer.

Avatar använder sig av ett något modernare hantverk, nästan inspirerat av amerikansk death och svagt lutandes åt Sonic Syndicate-hållet. Schlacht kunde ha skapats av ett något fantasilösare In Flames någonstans mellan Clayman och Soundtrack To Your Escape. Det är inte överdrivet nyskapande, men tillräckligt intressant för att jag ska tro att Avatar kommer att bli långlivade.

Senaste skivan är ett hårt, tungt manifest till den olyckliga kärleken. Medan förra albumet Dark Light var mer MTV-mjuk och lite mer resignerat olycklig, är det här en fullständig orgie i missmod och självmordsbenägen längtan. Ville Valo rosslar fram sina uppgivna hymner till bitterheten. Ljudbilden är karg och kall med lager-på-lager-effekter av ödsliga sorgsna ljud. Pianoinslagen bygger upp en finstämd känsla ganska lik den man hittar i Join Me och The Sacrament.

Det är inte de starka melodierna som fångar mig mest, snarare hela atmosfären. Skivan är perfekt som muzak under regniga oktoberdagar, den höstmörka melankolin är liksom inkapslad i musiken. Song or Suicide är en liten svart pärla, Valos spruckna djupa röst gör sig väldigt bra till det akustiska soundet. Dead Lover’s Lane och Cyanide Sun är redan favoriter. Jag gillar däremot inte alls The Kiss of Dawn, den är för MTV-anpassad.

Överraskande intressanta låtskonstruktioner och starkt låtmaterial gör Venus Doom till ett av HIMs starkaste verk. Att skivomslaget är något av det värsta jag sett på länge bidrar också till att jag inte kommer att glömma skivan i första taget.

Skivan inleds med episka fjortonminutersmonstret The poet and the Pendulum där det inte hålls inne med något – den etthundratrettio musiker starka orkestern kommer till sin rätt i pampiga refränger. Anettes sorgsna, väna stämma gör sig bra till de återhållna verserna, spröda pianobaserade intermezzon bygger upp den klassiska Nightwish-känslan som ligger någonstans mellan episk power metal och svulstig musikal. Den får mig att tänka på Dark Chest of Wonders.

Men sedan vet jag inte riktigt vad jag ska tycka. Nysläppta singeln Amaranth funkar, men känns av någon anledning förutsägbar. Det hela utförs efter givet recept, med vers refräng och tonartshöjning i omättlig pampighet. Jag rycker sällan till. Det är hårdare än tidigare, ändå tycker jag att det känns mer slätstruket, svagt påminnandes om Within Temptation och nästan poppiga Evanescence.

När jag pratade med Tuomas i somras berättade han att albumen alltid varit som dagböcker för honom, hur texterna speglat hur han mått då han skrivit dem. Det märks tydligt att Tarjas avhopp figurerat mycket i hans känsloliv medan han författade texterna till den här skivan; bitterhet och sorg präglar texterna och jag som älskar melodramat i Nightwish-lyriken får mitt lystmäte. Det kretsar mycket kring att ha förlorat något oersättligt.

For the Heart I Once Had och Meadows of Heaven är några av de starkare spåren, de har en ljuvt melankolisk och vemodig känsla. Whoever Brings the Night påminner en aning om Dead Gardens, men nostalgikänslan räcker inte riktigt för att fylla ut vad som fattas. Trots att mycket av det som är signifikant för bandet finns kvar, saknar jag något hela tiden. Det där nordiska kyliga som skapades med Tarjas iskalla valkyriska operaröst är borta. Pampigheten och det välsnickrade låtmaterialet kompenserar inte den bristande känslan och atmosfären. De enda låtarna där Annette inte sjunger är de som har kvar en del av den gamla Nightwish-mystiken: The Islander och Last of the Wilds.

Inget rycker riktigt tag i mig på den här skivan. Anettes röst är vemodig och försiktig, inte alls på ett dåligt sätt egentligen, men den är ojämförbar med Tarjas. Djupet och den kraftfulla interpretationen som Tarja hade kunde föra in en i ett annat universum.

Mitt gamla favoritband var ett operametalband. Nu är de ett symfoniskt power metalband med en popsångerska. Jag vet att jag är reaktionär, och Anette fyller säkert ut sångerskaposten bättre än många andra hade gjort.
Ändå är det omöjligt att bortse från det faktum att Nightwish inte är samma band längre.

De fyra första spåren låter som vilken blaskig lågbudget-power metal som helst. Sällan har jag hört sådana fantasilösa låtkonstruktioner ackompanjerade av så sällsynt känslolös röstinterpretation. I sina bättre stunder försöker de låta som Gamma Ray, i de sämre, det vill säga nittio procent av tiden, låter det som en demoversion av ett tråkigare Evergrey . Syntmattorna i bakgrunden bara höjer känslan av diskvatten. Bandet är hemmahörande i Australien, och trots att de säkert pluggat europeisk metal-skola nogsamt låter det bara uddlöst och tamt. Kanske krävs det att man är född och uppväxt i ett land med ständig vinter för att skapa dramametal med kvalité? Australien verkar vara bättre på surfarshortsklädd och tillbakalutad garagerock än dramatisk, mörk metall.

Befarade plagieringar från närbesläktade band i genren, som Fu Manchu och Queens of the stone age, hör jag inte mycket av, innovativiteten imponerar. Visst är det fuzzigt, men i en nästan elektrisk renljudande snygg paketering. Köttiga, tunga riff är i fusion med skönt meditativa gitarrplock gör skivan bra både som feststartare och muzak. Det är ungefär samma briljanta balans av mjukt och hårt som på Black Sabbaths Masters of Reality. Det melodiska flytet och pulsen får mig även att associera till Monster Magnet och Velvet Revolver. Ökenrock måste vara världens mest osmickrande genrenamn, men trots att Truckfighters härstammar från en socialrealistisk ursvensk mellanstad kan man lätt föreställa sig dem med cowboyboots på roadtrip med jeep genom en öken i södra Kalifornien. Genom att lägga till o:n efter sina smeknamn döljer de sin svenskhet ytterligare. Nackdelen med fuzzigheten är att Oscar Cedermalms snygga sång maskeras, dessutom är det omöjligt att finna lyricsen någonstans. Jag är nyfiken på om de lyckats skriva ihop något sublimare än det knarkiga nonsens som är typiskt för vissa band i genren, t ex Stöner kebab.

I Chameleon urskiljer man faktiskt lite akustisk gitarr och stråkar, det är ett annorlunda och sjukt skönt grepp. Skivan sjunker tyvärr lite efter tre fjärdedelar.

Truckfighters kritikerrosade, första fullängdare Gravity X var även den en helgjuten historia. Med nya Phi säkrar de i mina ögon sin plats som Sveriges stonerrockkungar, och 130 europaspelningar, varav några på turnén med Fu Manchu, borde öppna upp världens ögon för detta eminenta band.

Dream Theater, kungar i genren, är mästare på eskapidelen; Metropolis Pt 2: Scenes from a Memory var ett rigoröst sinnrikt uppbyggt konceptalbum med en intrig värdig en väääldigt invecklad handling i en opera (eller en Queensryche-skiva). Fansen brukar bita på naglarna inför nya albumsläpp då dessa ofta är överraskningar; ibland en diamant, ibland smågrus.
Nya skapelsen Systematic Chaos gör skäl för sitt namn. Ibland tyglar Petrucci och grabbarna kaoset beundransvärt, och det rena ljudet bidrar till det behagligt kompakta intrycket. För rent kan dock bli slickt, ibland låter det nästan som midi-versioner! I partier tar skivan mig närmare de där åtrådda verklighetsflyktsögonblicken, och i partier får den mig att uttråkat skruva ned ljudet. Ibland lutar det nästan åt rap metal, med prataktiga partier och märkliga taktarter i bakgrunden. Repentance är mjuk och dimmig, nästan lite jazzig. Den påminner mig om Porcupine Tree och Opeths akustiska meditativa Madrigal och Benighted. The ministry of lost souls vilar på gränsen mellan smäktande vackert och synttrams.
Ibland låter det lite som Metallicas …And Justice for all. Många kommer kanske att sakna Tool-känslan. Tidigare verk, som Under a glass moon, har en skön lite mer ödesdiger, melodiöst svävande känsla, inte helt olik den jag finner hos ett av mina favoritband, Pagan’s mind. Medlemmarna i Dream Theater är i sanning instrumentens mästare och det hörs att de nästan spricker av vilja att skapa rapidsnabb teknisk briljans. Kanske borde de släppt fixationen vid detaljer lite till förmån för stämningar och helhet.

Dream Theater tog in proghårdrocken i världens ögon när videon till deras Pull me under började visas på MTV på nittiotalet. Den här skivan kommer säkert inte skrämma bort gamla fans och den attraherar sannolikt också en del nya också med sina mjukare och mer lättilgängliga partier. De sistnämnda är inte alls av ondo.

Med Vinnie Paul Abbott från Pantera som trummis borde ribban ligga hyfsat högt, och Bob Zilla från Damageplan, sångaren Chad Gray från Mudvayne och övriga bandmedlemmar härstammandes från Nothingface, var jag helt enkelt naivt förhoppningsfull när jag lade den här plattan i spelaren.

Vad följer? Sextio minuters grav besvikelse. Trött riffmanglande med total avsknad av finess. Man märker knappt när refrängerna sätter in, det hela är en ganska massiv ljudmatta utan överraskningar. Enda spåret som kommer i närheten av något med känsla är Alcohaulin ass, med en akustisk gitarr som har lite sådan där sprucken banjo-känsla över sig, men så går texten igång.

A little bit of sunshine
a little bit of booze
a little bit of me
and a little bit of you
a little bit country
a little bit of blues
a slice of heaven
and a little piece of you…come on

Nej, det är ingen rocket science direkt. Det är skrattretande pinsamma texter som handlar om gräsrökning, hur bra Hellyeah är, tacklistor till ett antal strippor etc. You would’nt know och Matter of time funkar ett tag men blir tråkiga ganska snabbt.

Hellyeahs historia sägs ha börjat då Chad Gray och Tom Maxwell började diskutera möjligheterna med att skapa en supergrupp. Storhetsvansinne, säger jag, och bandets namn stärker bara den teorin. Det hela är en ganska lam historia som jag faktiskt knappast ens skulle välja som muzak till förfesten.

Parkinsondarrig av nervositet och overklighetskänslor över att snart få prata med skaparen till en stor del av soundtracket till mitt liv väntar jag i hotellobbyn i nästan en kvart efter utsatt tid, då Tuomas huvud plötsligt dyker upp från ett krukväxtbuskage några meter bort. Han och Anette är mitt i en ganska äventyrlig fotosession och det tar ett tag innan de sjunker ner i fåtöljerna mittemot mig.
– Jag hatar verkligen kameror, foton överensstämmer aldrig med verkligheten, säger Tuomas.
– För att inte tala om talkshower, när mamma ropar att jag är med på teve brukar jag alltid gömma mig.
Anette instämmer och de faller in i ett allierat skratt. Hur stor chans trodde Anette egentligen sig ha när hon sökte hårdrocksvärldens mest eftertraktade jobb?

– Ingen vidare chans. Jag har en rockröst, de sökte en klassiskt skolad sångerska. Om de inte var beredda att ändra riktning skulle jag förmodligen inte vara ett särskilt bra val. Jag spelade in Ever dream hemma hos en medlem av mitt förra band, Alyson Avenue, och jag skickade in den som demo, utan särskilt höga förhoppningar.
Lyckligtvis ville bandet inte ha någon ny operasångerska – det skulle vara meningslöst att försöka ersätta den unika Tarja, nu satsade de på förändring.
– Jag befann mig i en stuga i Lappland tillsammans med några vänner då jag lyssnade på demon, säger Tuomas. En andlös tystnad svepte igenom hela gruppen då vi lyssnade för att det var så bra. Jag hörde verkligen att rösten fanns där, och tänkte att nu måste vi träffa henne och ta reda på vem hon var. Men när vi kontaktade Anette och jag fick veta att hon hade barn, backade vi direkt. Vi ville inte ta några risker och tackade nästan nej. Men hon var så väldigt envis och ihärdig…
– Att vara envis är bra…, ler Anette segervisst.
– Haha, kanske inte hela tiden, svarar Tuomas, men hennes ihärdighet ledde till att vi lät henne komma på audition. Våra kriterier när vi sökte sångerska var främst att hitta en ”good guy”, en person med bra självförtroende, massor med humor, helst av samma skruvade typ som vår, perfekt engelskt uttal, som kunde funka perfekt med oss personkemiskt. Hennes röst skulle vara emotionell, mjuk och mångsidig. Anette uppfyllde allt det.

Några månader senare, i januari 2007, blev jobbet slutligen Anettes. Till hennes stora förvåning. Nu följde dock en svår etapp; hemlighetsmakeriet. Otaliga personer blev utpekade som ny sångerska, något som bandet fann mycket irriterande. Men Anette var tvungen att vara tyst.
– Eftersom jag är en otroligt öppen person som utan svårighet berättar hela min livshistoria på tio minuter, fanns det bara ett sätt att inte försäga mig: jag blev tvungen att isolera mig helt från de vänner som kände till min ansökan, i fyra månader! Det var bra träning för mig att hålla tyst. Jag är väldigt stolt över min sexåriga son som var knäpptyst om saken. Vid ett tillfälle var det väldigt nära att alltihop avslöjades: jag träffade några vänner på universitet, och de frågade vad jag jobbade med. Musik, svarade jag, och så sade jag att jag väntade på att få svar på en jobbansökan. Jaså, är det Nightwish? frågade de då!

Anette var inte överdrivet familjär med bandet hon ansökte till.
- Jag hade inte lyssnat på Nightwish alls innan jag fick jobbet som sångerska i bandet. Skånska radiostationer spelar inte Nightwish. (Undertecknad bor två mil från Anettes hemstad Helsingborg och är smärtsamt medveten om detta). Jag hörde första låten med dem dagen innan Tuomas ringde mig! Det tog vi som ett tecken. Men jag tycker om opera och hårdrock sedan innan, gillade tanken på fusionen av de två genrerna.

Jag slås av hur skilda världar som förenades när Anette, utbildad bland annat vid Balettakademien, sångerska i coverband, gospelkörer och musikalen Gränsland i Helsingborg, och vars enda erfarenheter av Finland var hämtade från Ålandsfärjan, mötte operahårdrockens ärkemaestros. Fusionen var uppenbarligen klockren. Av deras personkemi att döma verkar de ha känt varandra ett helt liv. De påminner om varandra på något sätt; det är något med de stadiga, mörka blickarna, eftertänksamheten och de oförutsägbara skratten.
– Språket är inget hinder, säger Tuomas, engelska är helt okej. Men i turnébussen, med femton finska killar, kan du förmodligen inte vänta dig att vi pratar engelska, ler Tuomas snett och Anette skrattar igen.
Tarja beskrevs ibland som divig och överlägsen. Anette är långt ifrån de adjektiven man kan komma – hon är eftertänksam, skrattar mycket och låter ingen åsikt förbli osagd.
– Jag märkte verkligen att det var en annan värld jag kom till, när jag tog jobbet. Man blir kritiserad när man skrattar och det är meningen att man ska vara gravallvarlig och trångsynt, men jag är inte sån. Jag tänker aldrig någonsin bli ett metalhead.
Integritet är ännu en sak de två nyblivna kollegorna delar.

Anette ser heller inga problem med att kombinera rollen som mamma till en sexårig son med rockstjärnelivet.
– Det är inga problem, det är tur att han har en stöttande pappa. Min son har blivit väldigt populär där vi bor, snart kommer nog Lordi-tröjorna barnen har bytas ut mot Nightwishtröjor.

Holopainen verkar ha släppt tyglarna en aning. Han berättar att för första gången i bandets historia kommer sångerskan nu delta lite i musikskapandet. Anette har redan satt sin prägel på interpretationen och utformningen av några textrader på det nya materialet. Marco Hietala (bas, sång) är upphovsman till en av de nya låtarna, The Islander. En orkester på 66 personer medverkar på nya skivan, som bland annat är influerad av irländsk folkmusik. Det gör mig, som älskar folkmusikinslagen på Angels fall first, glad. Vad har mer inspirerat?

- Tarjas avhopp. Jag har varit arg under det gångna året. Förbannad och sorgsen med, det är många känslor inblandade, och texterna har alltid varit som en dagbok för mig. Bye bye beautiful är ett farväl till Tarja.

- Ni fick inspirationen till Creek Mary’s blood från en novell av Dee Brown och Deep Silent Complete innehåller några rader från ett Shakespeare-poem. Har ni gjort fler låtar med litterära referenser?
- The poet and the pendulum är inspirerad av Edgar Allan Poe-novellen med nästan samma namn. Den är fylld av metaforer.

Just den låten har läckt ut på Youtube, och säkra källor säger att den är ett riktigt symfoniskt monster på fjorton minuter, i fem olika sektioner, med en text innehållandes allt som är signifikant för Tuomas lyrik. Nightwish-lyriken är helig för mig. Jag kan i princip varenda en av deras låttexter utantill. Tuomas känsla för sinnrika metaforer, och sättet han anknyter till urgamla element och fenomen, litteratur och myter, bidrar till känslan av att kliva in i en annan värld när man lyssnar på Nightwish. Få andra bands musik speglar känslor av att längta bort, Wanderlust, och hur viktigt det är att drömma.
- Mina texter bygger mycket på metaforer och element med symbolisk mening, och varje låt är en egen historia. Det handlar mycket om eskapism också, det är väldigt viktigt att tillåta sig att drömma. Jag är en väldigt längtande person. Visst, det finns band som skriver texter med politiskt budskap, som U2, men utan stark känsla så kan man inte skapa musik, säger Tuomas och får medhåll av Anette.
- Just det. Många människor säger att det inte är okej att drömma och längta bort, att man måste vara här i nuet hela tiden, men jag tror tvärtom att det kan vara det bästa många gånger. Min mormor var den enda som sade åt mig att följa och aldrig förlora min dröm om att bli sångerska, ingen annan uppmuntrade mig. Och se, här sitter jag idag, säger hon och ler. Ögonen glimrar i ljuset från hotellets softade belysning. Hon är ett levande bevis på tesen Ingenting är omöjligt.

Nu återstår mästarproven, en lång världsturné och släppet av nya skivan Dark passion play. Kommer fansen att acceptera Tarjas ersättare? Min försvinnande snabba halvtimme med Tuomas och Anette har gjort mig smått övertygad om att Nightwish nya era kommer att bli segerrik med Anette i täten.

Inte helt förvånande är de fatalt olika verkens teman ganska likartade; Miltons diktverk handlar om kampen mellan helvete och himmel, Gud och Satan (den sistnämnde är faktiskt protagonist i Miltons verk), och intressanta filosofiska problem såsom teodicéproblemet. Symphony X senaste produktion lånar en hel del känsla och bombastisk ödesdigerhet ur sextonhundratalsverket och låter de urgamla arketyperna utgöra metaforer för modernare problem och självbiografiska upplevelser (ormen i paradiset, Adam och Eva, etc). Effektfullt, om än ganska slitet tema på en metalskiva. Jag undrar vad som fått ett av hårdrockens huvudteman att bli just kristendomens kamp mellan gott och ont! En del av det fina med symfonisk och progressiv metal är just fusionen av episka, historiska inslag och modern blixtrande teknisk färdighet. Invävda i urgammal magi förvandlas de ganska ordinära vardagsproblemen till något episkt och heroiskt.

En skön distig gitarrpuls för mig in i titelspåret Oculus ex inferni och jag behöver inte vänta länge på det tunga artilleriet. Mäktigt är bara förnamnet när de rullande congatrumliknande baskaggar, hjärtskärande flickkörer, stråkar och ljuvligt rena gitarrfills bygger upp ett intro värdigt en fantasyfilm. (Hm, en passage påminner misstänkt mycket om Batman-vinjetten). Jag ser nästan framför mig hur låtskrivaren och gitarristen Michael Romeo frenetiskt står och dirigerar komporkestern och musikerna för att pusha fram rätt mängd intensitet. Sedan följer Set the world on fire som är en ganska utdragen historia, jag kommer nästan på mig själv med att längta efter ännu mer symfonisk atmosfäriskhet emellanåt – lite för många progmetalklyschor betas av, transportsträckor av vindlande skaläventyr och rent manglande framkallar ett par gäspningar. Russel Allens standard power metal-röst gör sig faktiskt bäst i de mer melodiska, smäktande partierna, med en pianoslinga och ett åttiotalsdoftande solo i bakgrunden. Jag kan inte låta bli att jämföra honom med sin lookalike Tom S Englund i Evergrey, som har rätt mycket mer nyansrikhet och färgstarkhet i sin stämma.

Orientalisk magi genomsyrar The walls of Babylon och sådant blir ofta fördjävla snyggt i power metal, symfonisk metal och prog metal – lyssna på Evergreys två första plattor, Nightwishs The siren…det är en mästerlig fusion som sällan föder annat än behagliga rysningar längs ryggraden.
Jag tycker om när musiker ur genrer som vanligtvis inte är så intresserade av lyrikbiten utmanar sig själva och hoppar över stereotypa klyschtexter till förmån för något med substans och känsla, precis som Symphony X gör.

Looking down from ethereal skies
Silent crystalline tears I cry
For all must say their last goodbye
To Paradise…
Say goodbye, goodbye, hold on!

Om de bibehållit atmosfäriskheten och det symfoniska som är lysande på somliga spår, och kanske vävt ihop det med en något mer innovativ teknisk tyngd, så hade skivan blivit jämnare. Nu blir det lite för mycket transportsträckor för att hålla järngreppet om mitt intresse hela den långa, pretentiösa timmen ut.

När vi lämnar fäderneslandet och rullar in i Danmark börjar de första mörka molnen synas vid horisonten. ”–Åh, vad skönt med ett svalkande duggregn!” säger jag. När vi kör in i Roskilde, är den nordiska monsunen i full styrka. Festivalbusschauffören slänger vrålande ut oss i den decimetertjocka lervällingen och den ishårda regnstormen exploderar över oss. Mina ballerinaskor (gummistövlar var onödigt, tänkte jag) fastnar vid varje steg med ett klafsande ljud i ”vägen” som egentligen är traktorhjulspår. Danskar i orange uniformer vrålar inte helt olikt SS-soldater något otydbart om att vårt camp ligger tre kilometer åt norr. Min biljetts magnetremsa funkar inte och vi måste vänta i fyrtiofem minuter på att den ska kontrolleras. Någon trär en sopsäck över mig och sedan börjar den plågsamma vandringen till vår tältplats, ungefär två hektar iväg.
Jag tänker på fångtransporter till koncentrationsläger. Jag tänker på hur en egyptierna måste ha känt sig under sin fyrtioåriga slavvandring genom öknen. Ja, associationerna är många när vi halvkrypandes och skakande av köld tar oss genom lerstormen, jag iklädd sopsäck och med väskan djupt släpandes gruslervällingen, med mina splitternya elektronikprylar närmast marken.
Våra ”landsmän” stannar flera gånger och hånskrattar åt oss på vägen och börjar leka med tanken på att det här måste vara något sorts straff för allt dåligt jag gjort i hela mitt liv.

Efter fyra timmars letande hittar vi våra tidigt ankomna vänner vid vårt tält, som tyvärr har blivit vält under natten och nu är en vit presenning på pinnar. När jag skälvandes öppnar min väska upptäcker jag att alla mina plagg utom två är drypande genomblöta och leriga. Ingen orkar laga mat, så jag får nästan diabeteskoma och äter upp två digestivekexpaket. Alla har räkost och knäckebröd med sig. Alla. Vilka camp man än besöker har alla räkost med knäckebröd som enda medtagen föda. Men kostcirkeln är nästan fullständig, vodka är ju bryggt på korn, sädeslag! upprepar jag som ett föga hoppfullt mantra. Ett par dagar senare är min kropp svårt urlakad av vitaminbristen och några av matställena tvingas slå igen på grund av risken för botulism, en livsfarlig jordsjukdom som sprids via luften. Ett gram av giftet kan döda en hel nation.

Snart börjar musiken, då blir det bättre, upprepar jag envist i huvudet medan människor besinningslöst börjar kasta lera utanför vårt krigsläger. På morgonen har någon bajsat i vårt förtält. Min sovsäck är genomblöt och vi tvingas tillverka en presenning av sopsäckar för att tältet läcker in.

När musiken drar igång på torsdagen så är det som att Zions portar öppnas. Naturligtvis ackompanjeras detta av kulmen av århundradets värsta danska regnväder. Murphys lag, kanske? Jag och en kompis försöker ta oss till internetcafét på andra sidan fältet; det blir ungefär som i Sagan om Ringen då Frodo och Sam ska ta sig över det livsfarliga kärret där döda själar försöker suga ner dem i träskvattnet. Det här är en nyttig upplevelse, nu har jag varit med om en naturkatastrof, tänker jag medan vi hjälplöst sjunker i kvicksandsleran och stormen välter människorna omkring oss. ”–Nu lämnar jag det här djävla skitlandet!” Vrålar vår tältgranne och mängder av festivaldeltagare följer efter i långa lämmeltåg. –Uthärda, uthärda, upprepar jag tyst i huvudet medan vi blir överfallna av någon sorts medeltida gycklargrupp med galna blockflöjtister.

Nåväl – en av kvällarna är solig. Övrig tid dövas den konstanta känslan av att vara stelfrusen och genomblöt av diverse stimulantia, socker och C2H5OH däribland. Och In flames är precis den extatiska, religiösa upplevelse jag föreställt mig, det bandet gör en aldrig besviken på scen (trots att jag fortfarande inte har förlåtit dem för videon till ”Touch of red”). Längst fram bland tvåtusen moshpitande metalheads (samtliga av manligt kön) behöver jag knappt lyfta fötterna för att föras upp i luften i de kollektiva extashoppen och de loopande Pinball map-riffen eliminerar alla smärta-andnöd-köld-och tinnitusförnimmelser. Det är som ett frikyrkomöte. Allra bäst är låtarna från Soundtrack to your Escape, de har jag längtat efter att höra i liveversion, och det är häftigt att höra Anders Fridéns melankoliska ångestgrowlande blandat med hans glada inskjutna göteborgska tillrop mellan låtarna. Hans fru och dotter tittar på bakom scenen, iklädda rosa öronskydd.

Annars är mitt musikintag inte särskilt imponerande. Av sympatiskäl drar jag med till Beastie Boys , festivalens kraftfullaste publikmagnet med kanske nittio tusen besökare. Förvånande. De ser gamla ut. Som hårdrockare blir jag fortfarande generad vid minnet av hur jag hur jag vid ett senare tillfälle plötsligt finner mig ståendes i ett Mando Diao-publikhav, tjutandes med övriga indiepoppare från fiendesidan omkring mig. Jag känner mig fortfarande…smutsig.

De boende i vårt camp decimeras successivt och på lördagen bestämmer jag mig för att civilisationens kall blir för starkt för att inte följas. Det känns som att ha varit blöt i flera år. Mina trötthetsreceptorer är avtrubbade, aptiten liksom bortprioriterad av kroppens överlevnadssystem, simhud har börjat växa fram mellan tårna. Scouten i mig är död.
Men på något märkligt sätt är jag lycklig också. Det känns som i slutet på amerikanska filmer om koreanska krigsläger då den heroiske huvudpersonen frigivs.

Jag sätter mig på Roskildetåget med en sista blick på de demolerade lermarkerna som utgör det vi kallar en festival – denna i-landsmänniskans frivilliga mentala prövning och dionysiska hedonismens högborg, subkulturernas och mainstreamkulturens korsbefruktningsarena, eskapin som hundra tusen människor av någon märklig anledning gör vad som helst för att få tillgång till en vecka om året.

När har återvänt till Sverige och vandrar hem genom mitt hardcoremoderata villaområde ser folk ut som om de tittar på något som klivit ur Träskmonstret återvänder.

Den nya skivan producerad är tillsammans med stjärnproducenten Desmond Child (som tidigare har producerat Michael Bolton, bara det borde vara ett varningstecken). Min första besvikelse är omslaget, som lätt hade varit värt en plats på någon av de många fulaste omslag-listor som florerat på internet de senaste månaderna. Hela konvolutet är fyllt med bilder på en naken kvinna med bortretuscherade bröstvårtor. Hon verkar vara någon sorts cyborg, delar av hennes kropp är mekaniska. Paradoxen är total, vad har mänsklighet med sexism att göra? Klyschiga, kryptiska citat tagna ur låttexterna pryder konvolutet, i vilket fall verkar de inte anspela särskilt mycket på mänsklighet eller nakna robotkvinnor. Jag associerar genast till Scorpions första omslag som föreställde en naken, tolvårig flicka med krossat glas framför underlivet.

Nåväl, jag estetik ur feministisk aspekt är väl inte allt, tänker jag naivt och tar mig an skivan. Några minuter senare har jag fått lätt kräksmak och förnimmelser av diabeteskoma. Aforismen ”Allt var bättre förr” har aldrig varit sannare. Det här är sockerdrypande, förutsägbart mjukmedel. Låtkonstruktionerna är påfallande fantasilösa, flera gånger gissar jag mig till vilket ackord eller stick som ska komma näst. Det är förvisso inget slarvjobb, det hörs att det är ligger arbete bakom hantverket, men så kan man säga om Britney Spears skivor också. Det är dur, dur, dur, inga intressanta infall, inga spännande skaläventyr, ingen känsla, inte tillstymmelse till någon av den råa rockepiska svulstighet man finner på tidigare material infinner sig och de liksom nästan gnälliga gitarrfillsen och slingorna riktigt skär i en. Jag associerar plötsligt till Savage Garden, det där outhärdligt smöriga popbandet med texter om att det är synd om naturen, ni vet. Scorpions låter ungefär som en rockversion av dem.

Wow, jag minns Scorpions cover på Hound dog /Long tall sally, ni vet Elvis gamla bluesiga femtiotalsklassiker, det var äkta rock ‘n’ roll. Det här är poplåtar i rockkläder för folk som gillar band som Nickelback.

Texterna är i bland så klyschiga att jag vill gråta eller kasta något. Efter att ha varit ett av världens största rockband i tre decennier, har man inte utökat sin vokabulär något mer än till fraserna ”I can’t stop love you”, ”I never let you go” och ”I trust you”? Att de kommer från Tyskland ser jag inte som förmildrande omständighet.

Jag tillhör inte beundrarkretsen av världberömda smörballaderna Still Loving You och Wind of Change, men sistnämnda är ändå okej. Den handlar om östeuropa. Den är legitimerat sentimental och svulstig.

Humanity – Hour I är bara själlöst lallande.

Inget gör mig mer nedstämd än när gamla hjältar faller. När de faller för vinstintressen, slentrian och kanske inspirationslöshet, vad vet jag. Det är en fakticitet att när en artist blir för stor och för rik så brukar den konstnärliga äktheten i verken den producerar avta – gnistan att leverera det absolut bästa, essensen av kapaciteten, det personliga och det som verkligen känns – det dör. So auch mit Scorpions.

Länkar

Scorpions.com

-Bäbisblå? Ska du ha en bäbisblå tröja på en ärkemetalfestival?!

Min inställning till min hiphopsälskande fotograf Pontus klädval inför Metaltown är minst sagt tveksam, trots att han hävdar att han kommer att smälta in för att den ”har gotiskt typsnitt på t-shirten”. (En rapgruppslogga). När vi beger oss ut i den försommarklara Göteborgsluften i Frihamnen där ett av Sveriges mest välbesökta hårdrocksmeckan är beläget varnar jag honom för att metalklanen sällan är nådig mot de som bryter mot den svarta klädkoden, men resultatslöst. Det romantiskt disiga skimmer Frihamnen och den enorma, monolitiska Göta Älv-bron är höljt i utgör en enorm kontrast mot lämmeltågen av svartklädda vallfärdande metalheads och scenen där Raised Fists pyroeffekter exploderar till Alexander Rajkovics furiösa growlanden. Ren urkraft från Luleå gör konserten mästerligt välspelad och tajt. Trots att de har en av de mest söndertrasande och stökiga ljudbilderna på hela festivalen, är ljudet överraskande rent och även de blixtsnabbaste triolerna går att urskilja klockrent. Felfritt utförda konststycken av band ur mer svårspelade och snabbare genrer imponerar alltid. En överraskande spännande konsert trots att jag kanske inte är något alfafan av hardcore.

Sedan promenerar vi vidare till ett band som har ungefär lika mycket gemensamt med Raised Fists musik som Hitler har med Moder Teresa – Sturm und Drang, färsk heavy/powermetal från den finska gränsen. Det märkligaste är att killarna knappt har gått ut mellanstadiet. Keyboardisten ser ut att vara ungefär tolv. Deras första platta, Learning to rock, har fallit mig på läppen och är ett ganska gediget hantverk som ger intryck av ett band som har minst tio år av Dio-, Judas Priest- och Stratovariuslyssnande bakom sig – har några av de nämnda bandens frontfigurer kanske typ reinkarnerats i förtid i de här ynglingarna? Konserten hålls tyvärr inne i någon slags hangar och ljudet är burkigt och tunt. Några inte så innovativa coverval, som Breaking the law, är också en nätt besvikelse, man kan inte ursäkta allt med att man fortfarande går på fritids. Men resten av låtmaterialet är hyfsat jämnt, jag älskar fortfarande Rising son och det av Broken och Talking to silence som inte förstörs av den sorgliga ljudmiljön ger mig hopp om att det finns ett garde som kommer att föra fanan vidare. Det är ett sånt där band som Jack Black skulle kunna göra en film om; de blev utskrattade och tagna för ett skämt när de skickade in sin första demo, nu har de en video på MTV. Sångaren André Linman är ett barn (sjutton år) med en vuxen sångares röst, och en rikigt särpräglad och snygg sådan – jag blir förvånad om gossarna inte vinner mark internationellt snart.

André

Mustasch är roliga. ”Vi har den bästa trummisen i världen, han har skapat en helt ny takt”, vrålar Ralf Gyllenhammar stolt, och när Mats Hansson kör igång en flödande Dogwash-basdans känns det bokstavligen i min bröstkorg. Kristallklar akustik och en konsert som är sevärd bara för nyss nämnda nummer. Vissa ögonblick i livemusik kan vara nästan religiösa.

Hardcore Superstar vill vara Guns ‘n’ Roses får jag för mig. De är dock överraskande nyktra och konserten är ganska jämn, standardsleaze modell 1a. När Jocke Berg (tänk att han faktiskt heter som Kent-frontmannen!) poängterar att vi befinner oss i Göteborg för sjätte eller sjunde gången känner jag mig dock lite dumförklarad, så lägesdesorienterade är vi faktiskt inte. Det är också märkligt att många band aldrig lär sig att komma på smartare repliker att dra mellan låtarna.

Det natursköna läget förstärker illusionen av en nästan drömlik metaleskapi, och trots festivalens något svagare bandlista (jämfört med förra året) är den en besöksvärd tillställning. Jag hade tyvärr inte möjlighet att recensera de större namnen, då jag var tvungen att passa en tid och ta ett tåg hem vid en inte särskilt hårdrockssen tid.

Ticket to ride!

Som kontrast till det här har Sverige satt sig på kartan med flera band som aldrig tycks få slut på idéer och levererar intelligent och innovativ power metal på löpande band. Nocturnal Rites är en av fackelbärarna. Jag tycker gott att nämnda band kunde fått en del av den enorma dyrkan Hammerfall har åtnjutit de senaste åren. Nocturnal Rites gedigna, hängivet äkta power metal har allt det där som får mig att älska genren så mycket.

I bandets begynnelse för sjutton år sedan var texterna fyllda av fantasyelement, nu verkar textförfattarens personliga utveckling stå i fokus. De fiktiva världarnas äventyr och faror får stå tillbaks för verklighetens dylika; och de är faktiskt tillräckligt fängslande och dramatiska för att utgöra en hel skivas textmaterial. Samma fenomen har jag sett hos många andra band i genren, Masterplan till exempel, men där gör den vinglande engelska grammatiken gör de självbiografiska texterna något svårare att ta på allvar.

Hursomhelst. The 8th Sin, Nocturnal Rites nionde skapelse, är ett kraftpaket av ofta oemotståndligt fångande melodislingor, tyngd och ihopvävning av det svunna åttiotalet med nyare, tyngre, element. Skivans enda ballad lämnar mig med ett imponerat leende på läpparna; något så smäktande men ändå överraskande ärligt och oblödigt, trots Jonny Lindqvists ibland nästan schlagerbetonande små wailutfärder, hittar man knappt i hårdare musik idag. Kanske hårdrocksballaden är på väg tillbaks – jag har hört flera goda försök redan i år, Bloodbounds Black Heart är ett av dem. Det är hedervärt att kunna göra en så här lyckad fusion av bakgrundssyntar och gitarrer utan att det blir plottrigt eller halkar i popfällan. Låtmaterialet vacklar något i kvalité, men vissa refränger med tillhörande texter, som Till I Come Alive, Strong Enough och Never Again, gör att jag enkelt förlåter all gråskala.

Det finns en speciell, hoppingivande känsla i power metal som jag inte hittar i någon annan genre. Det har på något sätt att göra med de mäktiga arrangemangen och de personliga texterna som gör det lilla till något stort, ärofullt och episkt. Det påminner om en aning om känslan i teatrala fantasyfilmer, och paketerat i hårt men melodiskt metalhantverk blir det den ultimata musiken att finna styrka ur.

Det här är något av det bästa Umeåhjältarna har skapat, en rejäl bedrift med tanke på den höga kvalité som de nästan alltid håller. En av det här halvårets bästa skivor.