När man väljer att berätta en historia finns förmodligen lika många sätt som det finns berättare. Kanske med vissa gemensamma grundelement, men likväl annorlunda. För att berätta en musikalisk historia, om exempelvis en artist eller ett skivbolag, är det inte sällan (och rätt självklart) musiken som får berätta. En samling låtar som tillsammans bildar ett […][...]

Syntpop som timewarpats direkt från 1982 är det bästa som finns just nu. I alla fall om man är svenskt skivbolag, verkar det som. Titta bara på såväl Melody Club och The Embassy. Alla verkar jaga gitarrpop med analoga plastsyntar. När demobandet Paris så till sist fick sitt skivkontrakt och nu släpper sin första ”riktiga” […][...]

Luke Slater har sedan mitten av 90-talet, både under eget namn och med psudonymer som Planetary Assault Systems och Clementine varit en av technomusikens förgrundsfigurer. Inte minst med skivor som glittrande electrofunkiga Freek Funk och den på alla sätt betydligt mörkare, skitigare och stundtals smärtsamt hårda Wireless. För ett tag sedan kom så singeln Nothing […][...]