Teitur färglägger sin sångbok och får den att leva. På omslaget till skivan står en urklippt figur, sångaren, på en scen draperad med röda sammetsstycken. Han själv är bara konturer medan omgivningen är brokig i färger. Så låter Teitur på The Singer. Inte så att han själv är tom eller själlös, det är bara det […][...]