På väg till festivalområdet bevittnade jag för första gången en fransk svensexa. Den bestod av ett gäng män på ett torg som gapade till högljudd handklappning. Brudgummen var utstyrslad som Super Mario och bar omkring på en likkista i miniatyr. Konserterna är koncentrerade till kvällarna så det är ett par timmars intensivt lyssnade och springande […][...]

”Det låter ju inte speciellt bra när du berättar om det.” Orden är min sambos. Jag har precis återberättat kvällen med Bootsy Collins hyllning till James Brown på Berns i Stockholm. För den som inte är ett fanatiskt Bootsy-fan eller James Brown-dito (eller som jag både och) kanske det inte verkar så imponerande. För mig […][...]