Mitt förhållande till Commodores är kluvet. Å ena sidan är jag svårt märkt av det 80-tal då Lionel Richie sjöng supersmöriga Hello-hälsningar. Å andra sidan har jag i mogen ålder omvärderat de Commodores som i mitt bångstyriga sinne varit dömda och skyldiga via Richie-anknytningen. Commodores har vid sidan av det sliskiga en skitig och superfunkig […][...]

Det var när Saul Williams åkte som uppvärmare till Nine Inch Nails som Trent Reznor frågade om inte Williams skulle vilja spela in något tillsammans med honom. De hittade en gemensam utgångspunkt i Public Enemy (och mer specifikt i The Bomb Squad). Att The Inevitable Rise and Liberation of NiggyTardust låter som den gör är […][...]

Tänk dig en massa rumpskakande bitches, forties, vräkiga lowriders, designersmycken i massor, solsken, Venice beach, pastellfärger, poolpartyn, g funk, basketplan i källaren och Hype Williams. Släng sedan ut allt det och möblera om scenen med nedgångna innerstäder, uteliggare vid brinnande tunnor, Last Poets, köer till socialen, snöglopp, bitande kyla och livstrött uppgivenhet. Allt fångat på […][...]

”Don’t call it a comeback / I’ve been here for years”, konstaterade LL Cool J i Mama Said Knock You Out. Efter Walking with a Panther bestämde sig hiphopvärlden för att Uncle L gått och blivit en riktig mjukis. Mama Said Knock You Out gav svar på tal och fick de flesta belackarna att smyga […][...]