The Horrors har kommit långt sedan 2007 års debut Strange House. Vid den tidpunkten tycktes Southend-bandet närmast inkarnationen av pose i form av nihilistiskt skrän med större fokus på frisyrer och stuprör än på musiken. Personligen fann jag dem tämligen outhärdliga. The Horrors’ raison d’etre kändes mest som att få tag i pengar till hårspray. […][...]

Outtröttligt pressar motorerna vidare. Oavsett hur tunnhårig Nick Cave än blir så kommer det alltid att fortsätta framåt. Även om Grinderman 2 redan patenterar bandets sound på samma sätt som man numera kan förutspå de botaniska och mytologiska referenserna på ett album med The Bad Seeds, så ångar Cave, Warren Ellis, Jim Sclavunos och Martyn […][...]

Befinner mig i Berlin. Passar på att samla några artister och låtar som känns Berlin för mig. Bland andra David Bowie, Iggy Pop, The Birthday Party, Nick Cave & the Bad Seeds, Sisters of Mercy och faktiskt Imperiet och Sällskapet (även om låten handlar om Amsterdam). Men det finns inget band som är så mycket […][...]

Lapko Young Desire Fullsteam Records Finsk alternativ rock som är ganska så aggressiv och okontrollerbar. Myspace Vapnet Döda fallet Hybris/Border Ett par medlemmar från Sibiria. Det säger väl allt. Officiell sajt Shazaam Flybolags John Mok Media Svensk hiphop. Officiell sajt Pen Expers Baby’s Gone Straight I-Ration Records/Border Göteborgare med referenser som Joy Division och The […][...]

När man väljer att berätta en historia finns förmodligen lika många sätt som det finns berättare. Kanske med vissa gemensamma grundelement, men likväl annorlunda. För att berätta en musikalisk historia, om exempelvis en artist eller ett skivbolag, är det inte sällan (och rätt självklart) musiken som får berätta. En samling låtar som tillsammans bildar ett […][...]