Sista spåret på Sades tredje album Stronger Than Pride är egentligen en parentes, framförallt där den ligger efter hjärtskärande Never Thought I’d See the Day. Siempre Hay Esperanza är trots allt en Sade-låt utan Sade. En instrumentallåt som hanteras av de andra tre medlemmarna Stuart Matthewman, Andrew Hale och Paul S. Denman. Men trots att […][...]

Smooth Operator, Is It a Crime, The Sweetest Taboo, No Ordinary Love och By Your Side. Varje gång Sade de fem första gångerna släppte ett album så fanns där någon eller några låtar som kommit att bli klassiker som hängt kvar trots trendsvängningar, definitivt bland spellistemakarna hos nattradiosändningar och reklamkanaler av det mer tillbakalutade musikslaget. […][...]

När Rebecka recenserade Makthaverskans ep öppnade hon med konstaterandet att ”jag tycker att nostalgi är överskattat”. Och visst är det så. Som Rebecka vidare konstaterar att det är ”något synnerligt unket över folk som inte kan släppa hur coola de var i gymnasiet, i lumpen eller på Emmabodafestivalen 1995″. Säkerligen sant – men samtidigt den […][...]

Inför BLACKsummers’night lyssnade jag igenom Maxwells andra album Embrya för första gången på alldeles för lång tid. Efter en första genomlyssning konstaterade jag att den fortfarande håller. Efter den andra mindes jag varför jag så många gånger hållit albumet som ett av nittiotalets allra främsta. Inte bara i soulfacket, utan överhuvudtaget. Embrya beskylls rätt ofta […][...]

1989 släppte Kate Bush sitt album The Sensual World. Den absoluta höjdpunkten på skivan var avslutande This Woman’s Work, den vackraste sång som någonsin skrivits om graviditet. Sex år senare valde Maxwell att spela in samma låt för sitt uppträdande för MTV Unplugged. Och Maxwells version når mot alla odds nästan samma magiska höjder som […][...]