Visst märks det att Anders Boson har sin bakgrund i jazzen. Den där omisskännliga svenska jazztonen, lätt vemodig och finstämt melodiös med bara ett uns folkton, är ständigt närvarande någonstans i bakgrunden fast polerad till en mer sober elegant variant. Dessutom får den dela på utrymmet med en lika stor del klassiskt popsnickeri. Ibland, som […][...]

Så har det blivit dags att slutgiltigt säga adjö till musikåret 2005 (ja, fram till perioden då man börjar upptäcka allt man missat – en period som börjar om någon månad eller så, men det hör inte hit). Ett år som för mig mer än någonsin förr handlat om retro och enskilda låtar än album […][...]