Han nöter sig in, Sébastien Devaud. Ibland på det mest avskalade av vis med bara en rytm och puls som sakta bryter ner allt motstånd, andra gånger med ett betydligt större euforiskt grepp men med samma förmåga att etsa sig fast på det mest behagliga av sätt. Överhuvudtaget så är Impermanence en varsamt varierad technotripp […][...]