Uppför altargången skrider långsamt inledande ”Song For the Angels” och bereder vägen för ett lyssnande som kan bli gråtigare än en pms-fylla. Lättast hade varit att avfärda Tony Dekker som en självömkande kille med gitarr, klonerna anfaller!, men det låter sig inte göras. Även om det är akustiska gitarrer, banjos, skägg och rutiga skjortor i […][...]