Jag har sagt det förut, men det är värt att upprepa: hiphop med rötterna söder om Mason-Dixon-linjen har något visst. Den är mer melodiös och mer lekfull. Fingrarna är begravda djupt ner i den organiska bomullsmyllan. Musiken är svettigare och intensivare. Gränsen mellan sång och rap suddas ut. Framförallt är det mer gospel. Banden till […][...]