Painful var avstampet in i ett mer homogent sound, skapat av bland annat producenten Roger Moutenot. Uppföljaren Electr-O-Pura är därför en helt fantastiskt album. Den velighet som fanns på Painful finns inte längre på 1995 års Electr-O-Pura. Electr-O-Pura är ganska stökig. Men den är bråkig på ett lite mer sofistikerat sätt än tidigare. Det är […][...]

I och med Painful blev Matador Yo La Tengos bolag, James McNew bandets faste basist och Roger Moutenot husproducent. Painful var också ett steg från den melodiösa indien till en mer introvert och utforskande stil. Spår som Nowhere Near är drömska, långsamma och fina men Kaplans gitarr hänger hotfullt bakom sången och väver in vassare […][...]

”Country music is the white man’s soul.” Bevingade ord från Kris Kristofferson och de har aldrig känts mer påtagliga när Lambchop kommer på tal. Innerligheten i Kurt Wagners låtskrivande har lika mycket gemensamt med soulens förkämpar (Marvin Gaye, Curtis Mayfield) som med countryns diton, både nutida och pionjärerna. Jag hör lika delar Neil Young som […][...]