Crystal Castles är ungefär allt som är dåligt med nutida pop. Det är vad jag slutligen kom fram till. Deras debut var en påfrestande störig historia som korsade Gameboy med rundgång. De betedde sig som bortskämda skitungar i mer eller mindre alla mediaoutlets som existerar under solen. Enligt egen utsaga är några av deras influenser […][...]

När Martina skrev om Ayrton Senna konstaterade hon avslutningsvis att de fyra låtarna på EP:n var precis lagom. Ett helt album med bandets glättigare pastellfärgade sound skulle antagligen vara för mycket. Subiza är svaret på den funderingen. Delorean har dessutom inte bara fyllt ett helt album de har tagit det hela ytterligare ett steg och […][...]

Så var det maj och den där månaden med konstigt väder har gått förbi. Och som vanligt är det dags för oss på redaktionen att utpeka vad vi tyckte var bäst. Cursive Mama, I’m Swollen (album) Förväntningarna efter 2006 års Happy Hollow var skyhöga och förhandsexet infriar dem med råge. Med släppdatum 1 juni kan […][...]

Det är lika bara att börja med att erkänna att jag och Animal Collective aldrig riktigt har hittat varandra. Märkligt nog, då alla förutsättningar för tycke finns där. Men för mig har det där ibland så svårförklarliga lilla extra saknats och hållit mig borta från de redan frälstas skara. Förra släppet Strawberry Jam gjorde knappast […][...]

Inte helt oväntat går Kieran Hebden en helt egen väg när det nu är dags för Four Tets bidrag till DJ-Kicks-serien. Upplägget är i stort sett detsamma, en artist väljer låtar som de inspireras av, men den stora skillnaden är att Hebdens blandning är långt ifrån så uttalat dansgolvvänlig som man vant sig när det […][...]