Den fjärde maj 1991 är ett datum jag nog alltid kommer att minnas, av flera orsaker. En var att det var första gången jag besökte Globen. Men mest av allt därför att jag då var på den bästa konsert jag sett så här långt. På scen: Pet Shop Boys. När de gav sig ut på […][...]

Rick Astley, Brother Beyond, Mel & Kim, Donna Summer, Bananarama, Dead or Alive, Hazell Dean, Debbie Harry, Sinitta, Laura Branigan, Sigue Sigue Sputnik. Artister som alla tog hjälp av producentteamet Stock, Aitken & Waterman, som under några år i slutet av åttiotalet dominerade listorna på samma sätt som Motown-producenterna Holland-Dozier-Holland gjort 25 år tidigare. Men […][...]

Popmusik är så mycket mer än bara musik. Om det inte vore det skulle alla människor tycka om samma slags musik. Samma låtar. Det skulle gå att matematiskt beräkna vad som är ”bra musik”. Så är inte fallet, som tur är. Popmusik handlar i grund och botten om att en popbagatell på tre-fyra minuter kan […][...]

Jag måste erkänna att jag till att börja med inte var speciellt förtjust i Nightlife. Jag funderade till och med på om det inte var så att den faktiskt var Pet Shop Boys svagaste skiva till dags dato. Men ju fler gånger jag lyssnade på den började det dyka upp kvaliteter och detaljer som jag […][...]