Tony Dekker har ett mycket speciellt sätt att sjunga. Han attackerar mikrofonen sidledes och pressar ut sången i höger mungipa. Det är aldrig mer än tre millimeter mellan läpparna. Den sparsamma tekniken till trots finns det få som kan komma undan med den ljusa och lite sårade rösten som Dekker. Dels så är han ju […][...]

Uppför altargången skrider långsamt inledande ”Song For the Angels” och bereder vägen för ett lyssnande som kan bli gråtigare än en pms-fylla. Lättast hade varit att avfärda Tony Dekker som en självömkande kille med gitarr, klonerna anfaller!, men det låter sig inte göras. Även om det är akustiska gitarrer, banjos, skägg och rutiga skjortor i […][...]