När Oi Va Voi drar igång med Yuri, en sprudlande baktaktsstompig hyllning till kosmonaut Gagarin kryddad med balkanskt bleckblås, klingande mandoliner och vocodersång, infinner sig ett plötsligt behov av tokdans och vodkashots. Festmusik helt enkelt. Samtidigt väcks hoppet att bandets andra fullängdare ska visa sig vara samma fantasifulla kosmopolitiska jambalaya av musikstilar, galna infall och […][...]

Min skivsamling är internationell på ungefär alla sätt som går. Det är väl också ett av de främsta skälen att jag överhuvudtaget lyssnar på musik. Möjligheten att fylla min lägenhet med toner från alla världens kulturer, språk och hörn. Ja. Skitsnack förstås. Det vore ingen underdrift att säga att merparten av all musik jag lyssnar […][...]