En försiktig hi-hat. En basgång med rötterna i housens allra tidigaste möten med världen. Pjättiga trummor som ramlar in helt fel, men ändå precis när de ska. Droppade och rullande pianoackord som bryter med sig själva och allting annat. Oväntade stråkar som nog egentligen har hamnat fel, men som ändå får vara med. Det är […][...]

Jag är extremt dålig på att upptäcka nya artister via myspace. Upptäcka det som en gång i tiden kallades ”demoartister”, utan utgivna skivor. Även om gränsen mellan ”demoartist” och ”riktig artist” idag har i stort sett raderats ut, så kvarstår själva principen – och antalet namn i nybekantskapkolumnen som kommit in myspace-vägen är pinsamt få. […][...]