Någonstans bakom väggen (eller kommer det nerifrån?) mullrar en trumma, gitarrer brusar fram, en röst flyter omkring mitt i kaoset. Men Jacob Duzsik skriker inte. Det är det fina i kråksången. Han mumlar otydligt, ibland nästan ohörbart, och högst androgynt. Där HEALTH tidigare mest låtit som Liars-stön, kanaliserar de nu istället My Bloody Valentine (ofrånkomlig […][...]