Som band betraktat var Raymond & Maria aldrig särskilt intressanta. Istället var det reaktionerna de gav upphov till – kritiken, misstänksamheten, konspirationsteorierna, ja, the whole popvänster shebang – som kändes väsentligt. Framförallt det här med att vara äkta. Keeping it real, liksom. Ni kanske minns det, just som Erik Zsiga avlossat sin första kula smög […][...]