Jag stannar upp när The Tough Alliance når mina tankar. Jag fascineras av dem. Jag fascineras över uppståndelsen de skapar, musiken de spelar och deras till synes nonchalanta attityd. Och den känslighet som ligger utanpå huden. Man måste ju till exempel älska den totalt humorlösa kommentaren från Ola Borg, från skivbolaget Service, till Kristofer Ahlströms […][...]

Det här är vad som provocerade indiesverige 2004: Ett par Milli Vanilli-slynglar som shoppar på NK Street. Fantastiskt. Men långt ifrån nytt. Byt ut Fred Perry-pikén mot en korsett så är det ju bara samma grej som Army of Lovers gjorde nästan femton år tidigare för att reta tuppjuck på folk. Ändå ledde The Tough […][...]

Men vafannudå. Jag hade ju slutat lyssna på pop. Förstod sällan euforiutbrotten och hyllningskörerna. Slängde resterna i en grop. Begravde dem i en säck. Kriminalinspektör Alkberg undantagen givetvis. Men det här! Ja jag vet; ni har redan läst hyllningar på löpande band, redan tröttnat och ropat hype! Men jag hade ju slutat lyssna på popskallarna, […][...]