Eva (Eve and the Last Waltz) och Mats (Burek V) har återigen satt sig i den där dammiga och ostädade, men ändå varmt mysiga, betongstudion med sina gitarrer för att spela in fyra nya melodier. Det är så dystert och nordnordamerikanskt gråkalt att man inte kan prata om fi över huvud taget. Den här gången […][...]

Första gången jag spelade Hellon hemma fick jag knappt lyssna klart på det för min fru. Namnet till trots handlar det inte om någon högljudd dödsmetall eller annan aggressiv musik. Snarare tvärtom. Det är den allra mest asketiska formen av lofi. Det är en löst strängad gitarr. En orgel på ett spår. Gnällsång från Mats, […][...]