Wallace & Gromit. Det är av någon anledning det första jag rafsar ner i blocket när James Yuill kliver upp på scen. Om det beror på att hjärnan håller på att koka bort i eftermiddagshettan ska jag låta vara osagt men det är något med hans timida framtoning, lätt torra ironiska kommentarer och genombrittiska artighet […][...]