Åttiotalet var mycket. Mycket färg. Mycket hårsprej. Mycket axelvaddar. Mycket musikalisk kreativitet. Mycket ljud. I den pop som kom att sätta tonen för hela åttiotalet, från decenniestartens New Romantics hela vägen fram till avslutningsårens housepop, var att man gärna hade väldigt mycket ljud. Och gärna mycket eko. På sången. På trummorna. Gärna eko på ekot. […][...]